Söndag morgon

Barnen bråkar.

Försöker få dem att  komma fram till en överenskommelse.

De svarar med att sparka varandra.

Minsta pojken skriker...han är den skrikande typen.

Stora pojken har den provocerande rollen i dag.

Måste hålla i mig själv för att inte börja skrika.

Kommer på mig själv med att tänka på de som bor under oss.

Mannen bad oss hålla barnen lugna på söndag morgon.

Han vill sova då.

Enligt lägenhetsägare- lagen ska man respektera lugnet mellan 22 och 7.

Nu är klockan 9.

Blir ändå nervös.

Separerar med stor nöd de två kämparna.

Sätter mig vid datorn och läser...har lärt mig att ibland fungerar det om man ignorerar dem.

Helt plötsligt blir det tyst.

Ska jag smyga runt och se vad de gör?

Ska jag bara låtsas som ingenting och njuta av tystnaden? 

Kan inte låta bli måste se vad de sysslar med.

Stora pojken bygger sina evinnerliga lego konstruktioner på golvet i pojkarnas rum.

Lilla pojken håller på med något som ser ut som en ritual med sitt plastsvärd vid tv-n i vardagsrummet. 

Han upptäcker mig och kör bort mig.

Jag måste låta dem vara nu.

Bara låta allting vara.

Koncentrera mig på hur det faktiskt kan vara för det mesta.
Då när de kommer överens.