Ner för att kunna komma upp igen!

Trött. Har ingen större lust att skriva. Fast jag läser i gengäld desto mera. Stora pojken är ledig nu. Sommarlovet är plötsligen här. Han vill bara spela Wii, titta på tv och träffa sina kompisar. Inget annat. Visst har han rätt i det. Jag samlar ihop alla hans böcker och skrivböcker som har använts i skolan under detta tredje år på lågstadiet. Det blir en rejäl hög. Jo visst, vissa skrivböcker är inte mer än påbörjade...man kan undra varför...Jo, det kan ju bero på min son...att han inte hunnit...att han inte orkat. Kan inte för mitt liv minnas att vi hade så mycket att skriva och fylla i under mina första skolår...men det är kanske minnet som sviker...det har ju gått en del år...

Jag bläddrar i några av skrivböckerna; "lavoro incompleto"( ofullständigt arbete!) har läraren plitat dit lite överallt...det känns som sorg i mig att läsa...

I mitt hjärta är jag lite ledsen att jag inte lyckades få till det med ett möte med den där läkaren som är specialist på dyslexi. Jag vill och måste få veta vad vi kan och bör göra för att hjälpa honom...om det nu är detta som är problemet till hans oro, skolhat och dåliga självförtroende.

När jag ibland lyckas avlägsna honom från tv:n bygger han rymdskepp, ubåtar och alla möjliga och omöjliga vapen med lego. Tyvärr finns det inget ämne i konstruktion i det italienska grundskole-programmet!!!

Ja , jag vet detta är inget oöverkomligt problem. Vi kommer att fixa detta! Det har jag bestämt! Det bara är så att man känner sig lite nere ibland...kanske måste man det för att sen komma upp igen.

Under tiden skolkar jag lite från skrivandet.