Förskole avslutning...

I tisdags var det teater uppvisning i minsta pojkens klass. Vanligtvis trängs vi föräldrar i ingången till skolan. Den här gången hade klassen hyrt in sig i kyrkans, som ligger bredvid, lokaler. 

Min pojke var nervös och vill inte gå till skolan på morgonen...han, som alltid brukar hoppa, skutta och planera saker att ta med som han vill visa kompisarna, grät. Jag förstod redan då att något stort var på gång och vet inte hur men jag fick honom med till skolan i alla fall.

Strax innan två samlades vi alla utanför lokalen. Vi fick vänta en stund. Barnen måste förberedas.
När vi äntligen bjöds in satt barnen indelade i grupper.
Teater snutten handlade om de fyra elementen; vatten, luft, eld och jord.
Musik strömmade ut från högtalarna. Det är Adiemus som på programmet, vi får, översatts med "Madre natura" och hänvisar till ett program i tv som heter "Ciao Darwin"...ett mycket lättsamt program och musiken ackompanjerar en mycket lätt klädd "Moder Natur".
Mina tankar går däremot till en video med Adiemus som är mycket vacker. Jag har aldrig gillat skyskrapor men i denna video har man låtit delfiner simma i dem och det är bara helt underbart. Då jag föredrar att tänka på delfiner än halvnakna tjejer bland kostymklädda karlar har jag lagt till videon sist i mitt inlägg.

Musiken rörde mig väldigt och jag hade lite svårt att få filmkameran att vara stilla.
Alla barnen sov men när musiken slutade gick flickan i talar-gruppen runt och rörde deras huvuden så att de vaknade.
 Min pojke var i talar-gruppen och gav sig lätt och utan tvekan hän med alla frågorna till de olika elementen i mikrofon.
En efter en sa elementen vad det är bra för och att de kräver respekt av människorna. De sjöng tillsammans. De gjorde rörelser till. Alla barnen var med i en otroligt inlevelserik föreställning. Den vackraste och mest gripande förskole-föreställning jag någonsin sett.
Killen som ledde teatergruppen gjorde väldigt få ingrepp. DE KUNDE ALLT UTANTILL! Och kul hade de!

Efteråt blev det tröjbyte medan de minsta barnen sjöng en vaggvisa. De stora barnen som ska gå i ettan till hösten tog på sig svarta t-shirts som det stod; "...för en framtid lysande som stjärnorna" på. Sen blev de kallade en och en att hämta ett diplom. Som en övergång från förskola till lågstadiet.
När musik sattes på för att de skulle dansa och fira sprang min pojke bort till bästa kompisen. De sa något till varandra och gav varandra några puffar på huvudet med diplomen.

Detta var också så otroligt vackert...

Så tystnade musiken och klass representanten bad att få ordet. Hon och hennes man hade knopat ihop en minnes dvd...Inför våra alltmera våta ögon tonade Renato Zeros " I migliori anni della nostra vita" ("De bästa åren i vårt liv") ut och vi fick se bilder från de tre åren våra barn gått i denna klass...Jag började gråta och trodde jag var den ända tokiga som satt där och letade näsduk, då jag ju innan varit helt upptagen med filmkameran. Men när jag tittade upp fick jag se kompisar med rödgråtna kinder och en utav lärarna i upplösningstillstånd.

En tid är slut. Min pojke ska börja med läxor till hösten. Jag kan bara önska honom att han får det lika bra och kul som han haft på förskolan...fast i hjärtat känns det inte riktigt så...