Igår gjorde min stora pojke en filmkamera av lego (första bilden ovan till vänster). Baktill sitter det en liten lucka som man öppnar och stoppar in filmen i. Han ställde kameran framför mig så att den skulle spela in när jag skriver på datorn. Jag tycker den är helt underbar!
Lilla pojken gav mig häromdagen en mycket litet vikt papper (1 x1cm, på de andra bilderna) inuti fanns ett leende ansikte. Stora pojken berättade att det egentligen var han som ritat det åt lillebror, men det gör inget; det var Jag som fick det.
Jag låg och tänkte på detta i natt efter att ha varit uppe och bytt kissig pyjamas på minstingen och konstaterat att han var tvungen att sova vidare hos oss...inget vidare arrangemang då han hela tiden följer min kropp. Det blir liksom lite trångt
Jag tänkte att det är såna här små saker som gör det extra underbart att vara mamma. Inte kisset i sängen naturligtvis! Men de här små egenhändigt gjorda presenterna eller uppfinningarna. Det är de här RIKTIGA presenterna som gäller. Därför tog jag bilder på dem ...de får bara inte försvinna. Jag var tyvärr tvungen att göra det med min filmkamera på grund av att vår digitala kamera är sönder. Det blir inte riktigt fina bilder men man ser dem ju ändå...dessa underbara små uppfinningar som ej går att upprepa...eller som ej blir de samma om man upprepar dem.
De kommer i alla fall att följa med i mitt hjärta. De värmde mig verkligen!
Oj vad myyysigt när de är små och gör saker till en, den tiden är förbi här hos oss.
SvaraRadera