Jag klarade det. Jag kom upp innan barnen i morse. Hade ställt klockan på 6 men låg kvar en liten stund till.
Det var mycket lättare i somras...precis som "en aning om yoga" säger. Kroppen är trött just nu.
Men jag fixade det och sen tände jag ett ljus och rullade ut mattan. Helt underbart! Bara jag och mina andningar.
Efter en halvtimme kom minstingen tassande. Han frågade om han fick vara i mitt rum och kröp sen nöjd under täcket i min säng. En stund låg hela han inpackad som en kåldolm utan att ens huvudet stack fram.
Sen började han smygtitta och helt plötsligt satt han på mattan och ville prova. Det är inte första gången. I somras var han med många gånger och ville lära sig asanas.
Vi yogade en stund tillsammans. Han lite småfnittrande. Jag upprymd över att han ville vara med.
Barns nyfikenhet går över alla gränser. Att få kunna ha den nyfikheten kvar hela livet...
Jag hade bestämt mig för att detta skulle bli en fridsam dag. Det här blev en ännu bättre början än jag hade tänkt!
Vad mysigt det låter. När barnen kommer till oss i yogan blir man extra varm om hjärtat.
SvaraRaderaJag brukar känna att det är värt varenda gäspning när man klivit upp en tidig morgon. Man får med sig yogan genom hela dagen och det ger kraft!
Tack för dina kommentarer!
SvaraRaderaDe ger mig också styrka.
Åh va härligt! Jag yogade inte när mina barn var små, tänker att det skulle vara just som du beskriver.
SvaraRadera