Influensatider

I influensa tider kommer mitt redan sköra förhållande till min svärfar ännu mera i gungning. Han, som bara vid minsta nysning tar tabletter och stänger alla fönster så att han inte ska få drag, blir som tokig och håller kilometer avstånd till sina barnbarn...precis då jag skulle behöva någon som ställer upp.

I onsdags kom problemet upp. Jag frågade om han kunde köra Flavio till sim-skolan istället för Livio till Svenska skolan eftersom han hade feber. Hjälp! Det blev en hel roman av denna simpla lilla fråga.

Svärfar hade minsann han också blivit förkyld sedan lördagskvällen då vi firade hans 70-års dag hemma hos oss. Vi, mördare, hade fönster öppna (20 graders värme hjälper inte. Vi är ju i oktober månad och där med basta!) och han, stackars lille, blev omedelbart sjuk igen...det ska lite till!

-Jaha, sa jag då vill du alltså inte köra lill-grodan till simmet?

-Mah, det är ju fuktigt....jag vet inte...

-Jasså, är det fuktigt i en simhall, konstigt?!? tänkte jag utan att uttrycka mig högt.

-Ja, okej då! Hur dags ska jag komma?

Gulle svärfar som offrar sig!

Vid middag ringer min make och vi pratar om samtalet. Han menar att jag nog borde ge hans pappa ett alternativ...annars får vi skulden för en eventuell feber.

Jag skickar ett sms; "om du vill kan du hålla Livio sällskap istället, välj själv!"

Han svarar: "nej, det är mycket farligare"

I Italien kan man verkligen bli dödsjuk och avlida av en förkylning!?!

Men men jag måste vara nöjd och glad att han ibland ställer upp och det är minsann inte alla italienska farsfäder som ställer upp och kör sitt barnbarn till, något så konstigt som, svenska skolan.