lördag 21 maj 2016

Isen inuti

Ska gå till tandläkaren igen. 
Försöker träffa en kompis som bor i vårt gamla område, där tandläkaren finns, innan han ska operera min käft på nytt. Det blir en kort stund. Strax innan hon dyker upp stöter jag på den där trevliga mormodern som alltid skämtade med mig på kaffebaren innan skolan, nästan varje dag, då min son gick i samma klass som hennes barnbarn. 
Hon som kallade mig för onsdag för att jag alltid stod i vägen då hon skulle in och ta en kopp med sina vänner och jag med mina.
Hon som delar bröstcancerödet med mig fast hon har fått återfall och nu fått avslag på sjukbidrag fast hon inget har i ekonomisk väg. 
Vi står där en liten plutt stund och jag lyckas ventilera min skräck. 
Då tar hon fram ett kort på en leende vacker ung kvinna med långt, mörkt och lockigt hår. 
Min syster säger hon. 
Sen vänder hon på kortet. 
Född 1968.
Död 1999.

Isen tar tag i mig. 
Hon föddes och dog samma år som min syster. 
Bara några månader skiljer. 
Min syster dog i överdos. 
Hennes syster i AIDS.

Vi delar en hel massa jag och denna kvinna. 
Kanske alldeles för mycket. 

Hon kan inte röra sin arm längre. 
Men får inget bidrag.

Kämpa säger hon. 
Nöj dig inte. 
Slåss för det som är bra. 
Mot det som inte är det.
Vi kramar varandra.
Fast isen finns kvar där inne.
Precis som den jag får hålla mot käften sen.






1 kommentar:

  1. Isen som ändå smälter av värme ❤️ Kramar!

    SvaraRadera