Om deras rädsla...
Om att de vaknar i natten av smällar som lika gärna kan betyda krig för det de förstår som ett sketet nyårsfirande...
Det tänker jag där jag står efter att ha släppt i väg mina två ljuslyktor, som denna gång inte fastnade någonstans, i röken efter min brors, söners, systerfästmans och mans utskickande av smällare och raketer.
Jag stirrar häpen ut i beckmörkret där jag hör just vildgässens vilsna läten från alla håll och kanter.
Undrar om de kan hålla formationen?
Undrar om någon dör i hjärtattack i rena skräcken?
Med lite sorg i hjärtat tar jag mitt glas och går in till min fasters fina hundar.
Jag skickade upp mina ljuslyktor.
Jag önskade.
Det jag önskade då lyktan fastnade i trädet gick i uppfyllelse.
Vem vet om jag lyckas denna gång med...
Mina tankar är med vildgässen.
Denna natt mellan 2015 och 2016.
Och jag tänker på alla flyktingar. Har de berättat för dem om vår tradition, så de inte tror att kriget har följt med dem hit...
SvaraRaderaCarina
Ja, just det. Man kan verkligen fundera på detta tokeri.
Radera