torsdag 3 december 2015

Saker som gnager fast egentligen inte

Jag älskar att gå ut i friska luften tidigt på morgonen. 
Jag älskar min hund. 
Ändå är jag så tung, kroppen så trött, när han kommer gläfsande vid sex tiden. 
Ibland susar tanken förbi om att det var bättre innan hunden. 
Snabbt svischar den iväg igen, som tur är,  när jag väl fått på mig mina dojjor och jacka så gillar jag ju min runda. 
Njuter av att röra mig ute.
Kasta några bollar. 
Det finns nog inget bättre sätt att börja dagen på...jo, kanske med yoga...den som jag dåligt får in nu i min dag. 
Ändå tycker jag om dessa stunder innan frukost. 

Jag älskar mina söner. 
Jag tycker om att se dem växa.
Trots det tassar den där lille djävulen förbi med sitt "du hade det bättre själv" där jag sitter på femtioelfte lärarsamtalet och får höra om hur de ingenting gör, drömmer sig bort, verkar vara i en annan värld....om och om igen...
När jag väntar med hjärtat i halsgropen på att de ska komma hem fast det redan gått en halvtimme efter skolstängningen ringer det lite i mina öron om att jag aldrig oroade mig så här innan de kom in i mitt liv.
Ändå finns det inget jag hellre är än deras mamma.

Jag älskar också de där ungdomarna jag nu haft varje torsdag sen i slutet av september. 
Fast jag ofta känt mig otillräcklig...minns inte så väl grammatiken...den läser man inte alls på förskollärarlinjen...
Jag borde kunna bättre.
Ändå har jag tyckt om de där stunderna samtidigt som jag inte gjort det.
Deras mjukhet och styrka.
Att de gillade mina lekar precis som mina minsta elever gör.
Småsaker de berättat.
Nu är min arbetskamrat tillbaka...skönt och sorgligt på samma gång.

Ja, visst är det fantastiskt att det som man älskar även kan gnaga som en ekorre.
Både morra och slicka.






8 kommentarer:

  1. Så är det. Känner igen mig.
    Och det är okej tycker jag, att känna så.

    Själv tänkte jag igår att jag bara skulle vilja vara i en stuga i tystnad med ett gäng böcker.
    Ingen jul, inget jobbande, inga människor.
    Fast jag älskar det och är tacksam över det i vanliga fall.
    Och nu på morgonen känner jag mig glad över det igen.

    Hoppas att du vaknar till en mjuk dag / Kram Hannis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hannis! Att vakna till dina kommentarer värmer alltid. Kram

      Radera
  2. Kontraster som gör det, det som man älskar och är viktigast kan också vara jobbigt... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt eller vitt finns inte. Kramar

      Radera
    2. Svårt eller vitt finns inte. Kramar

      Radera
  3. Det jag tänker på när jag läser ditt inlägg är mitt jobb. Mitt jobb som jag ju egentligen älskar men ibland blir jag såå trött på folk, orkar inte ta i en enda människa till, orkar inte bry mig om nån mer. Men då vet jag att jag behöver vila och fylla på egen energi. Har jag väl fått gjort det så älskar jag mitt jobb igen.
    Tycker du är modig som visar på de där dubbla känslorna som jag tror att vi alla går och bär på emellanåt. Ibland längtar jag efter att få leva ensam, få rå mig själv fast jag ju egentligen inte vill vara utan min sambo för allt smör i Småland.
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carina! Tror att jag är mera naiv än modig...fast det värmde med din kommentar 😊

      Radera
    2. Tack Carina! Tror att jag är mera naiv än modig...fast det värmde med din kommentar 😊

      Radera