måndag 23 november 2015

Yogalektioner enligt Marika del 5; Go with the flow...eller vad tusan som helst...

Det här har jag absolut svårast för. 
Kan tänka mig att jag skulle kunna bli kuggad i en fantomatisk yogalärar- utbildning just på det. 
Följa med livet.
Hur gör man det när man hela tiden får käppar instuckna i hjulet?
Prövningar som känns, fast de inte är fysiska alls. 

Hade tänkt mig en jobbig, men ändå välplanerad vecka. 
Det är olikt mig, men i alla fall.
Alla lärarsamtalen noggrant inplanerade och ihoppusslade. 
Ansökningslapparna, som varje lärare vill ha, färdig- ifyllda bara för stora pojken att dela ut. 
Då ockuperar de galna eleverna skolan.
Det kommer att ta tid säger de. 
Jag som vuxen, plikttrogen gammal kärring tänker att de missar en massa. 
Min son missar en massa.
Hans åtta åriga skolkarriär har känts som en enda födelesevånda.
Undersökningar, terapier och läxhjälpare.
 Och nu ska vi alltså plågas resten av året för att några snorisar bestämt att leka politiskt intresserade.
Vi kommer att bli bombarderade med saker att ta igen sen när de slutat leka hjältar.
Vad vill de då?
Det vete katten. 
Min son vet mindre än katten.
Säger bara att de pekar på nya skolreformen.
Vill inte att man skär ner mera på skolan.
Jo, det kan jag ju hålla med om.
När föräldrar måste köpa allt och det tas bort av allt, inklusive lärare.
Men ändå.
Frågan är ju hur mycket de är seriösa, de där studenterna.
Sonen är glad att slippa gå till skolan.
Tror att många håller med honom.


Ja, sen tänkte jag mig använda present pengar jag fick då jag fyllde mera än vuxen. 
Då jag insett att jag aldrig någonsin kommer att kunna ordna så att jag kan komma på den där yoga/skrivkursen i Sverige i sommar , tänkte jag mig åka med mina yogalärare på en långhelg. 
Nä minsann! 
Mannen har andra planer. 

Så då sitter jag här med en arm och ett knä som värker och det blir bara värre och värre när ledsamheten vinner.
Då försöker jag febrilt tänka att det är någon mening med detta.
Jag bör kanske bara blunda och hänga på.
Det dyker upp någon fantastisk megalösning som ger mig ett ordentligt jobb, som betyder kosing tillräckligt , samtidigt som jag kommer iväg på den där kursen.
Eller balen på slottet...
Eller bara ut på landet med favvo-yoga läraren...
Ja, så får det bli,
fast jag alls inte är övertygad.


2 kommentarer:

  1. Ja ibland kanske man bara ska blunda och hänga på och när man minsta anar dyker den där fantastiska megalösningen upp. Eller så kan man göra en önskemåltavla. Det brukar funka. Skriv och rita allt du vill ha inklusive massa kosing. Känn dig glad, göm undan pappret i garderoben och sen så småningom händer det. Det funkar för mig! KRam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ulrika!!! Jag vet ju att det funkar. Glömmer bara av det ibland. I morgon gör jag det. Massor av kramar!!!

      Radera