Snipp snapp snut (Blogga varje dag 216)

Vackra veckan i Rom bara rusade iväg. 

Efter tortyr middagen i Amelia följde underbara dagar av upptäckter. 

Upptäckter av den där mannen som lät mycket mjukare då han talade italienska än engelska. 

Upptäckter av en stad som verkligen ger järnet i solsken och mersmak i med glitter i kanterna. 

Men allt vackert tar slut precis som allt fult. 

Helt plötsligt satt hon på tåget mot norr med några mackor gjorda på italienska rosetta bröd i en påse. 

Med sorg i hjärtat fast adresserna var bytta och löfte om brev fanns. 

Inga band bara brev. 

Och det blev många sådana. 

Heta brev. 

Ömma brev. 

Hon vågade sig på att slunga ut en fråga; "vill du komma och hälsa på mig till jul?"

Han svarade inte bara JA, men beställde biljett. 

På stubben.

En tid av svävande, bubblande glädje följde och kanske skrev hon för mycket för. 

Antagligen skrämde hon honom. 

Det blev väl lite för hot (både på svenska och engelska)...

Någon vecka innan jul skrev han att han ångrat sig och skulle därmed inte komma. 

Punkt slut.

Så var sagan slut...eller...