Rent i alla hörn (Blogga varje dag 167)

När jag gick på lärarhögskolan gick det en tjej där som sedan hoppade av då hon inte fann sig riktigt med lärarna. 

Synd, för jag tyckte om henne. 

Hon hade blivit mamma väldigt ung. 

Behållit en fin liten pojke alldeles ensam utan någon man med i bilden. 

Pappan bara stack. 

Förutom att hon berättade saker som tedde sig, för oss fågelfria, helt otroliga. 

Ibland skrämmande.

Som när hon berättade om  känslan att bara vilja slänga den där skrikande, nyfödde, älskade babyn i golvet ibland när brösten sprutade mjölk och tröttheten låg som cement över henne. 

Ja, då gapade vi stort och en ung arg kille skällde ut henne. 

Så där får man inte säga. 

Så lite vi visste.

Jag har tänkt så mycket på denna unga mamma. 

Hon hade ofta annorlunda ide'er. 

Hennes lilla fyraåring var en oerhört väluppfostrad och snäll pojke. 

Igår tänkte jag på henne igen. 

När jag städat färdigt och samtidigt tänkt ut något gott att äta som kunde passa oss alla. 

Då satt jag där och tänkte att; så rent och härligt! Jag behöver egentligen inget mera än det här.

Den friden som lägger sig när allt är rent och maten står på spisen..., ja den är obetalbar.

Hon sa det en gång, unga mamman,  och fick många i klassen emot sig igen. 

Hon sa; det finns inget som går upp emot att ha huset rent och bullarna i ugnen. 

Ramaskri!

Vi gick ju där för att bli professionella yrkesarbetare.

Inte hemma-nöjda lyxhustrur. 

Ja, jag tänker på henne där jag sitter mitt i det som egentligen ger mig allra mest frid. 

När det är rent i hemmet är det liksom rent inombords också. 

Så himla rätt hon hade. 

Undrar vad hon gör i dag?