Får en utmaning på halsen av Annika.
Och var ska en utmaning som handlar om mat annars vara om inte i/på halsen...ha ha ha!
Förlåt...kunde inte låta bli.
Mat brydde jag mig aldrig särskilt mycket om förrän jag bestämde mig för att bli vegetarian för trettio år sedan.
Dess för innan var det bara något som störde mina tankar och upptåg.
Att man kallade på mig för att det var matdags var bara ett motiv till irritation.
Så kom dagen då jag äntligen kunde välja bort köttet.
Det jag hatade.
Djuren var mina skyddslingar.
Inte äter man sina kära.
Inte stänger man in dem i små små utrymmen för att sen döda dem.
Inte ville jag vara orsak till andras lidande.
Min mor tillät att jag blev vegetarian då jag själv kunde laga min mat.
19 år gammal sa jag att jag kunde det.
Sen åt jag sallad en hel månad.
Insåg dock att så här kan man inte fortgå...fast det nu förmodligen skulle gå under kategorin "rawfood"...finns det ju inte tillräckligt med näring i bara sallad...mest vatten...fast det beror ju egentligen på vad man lägger i...
Därför stolpade jag snart in på mitt älskade bibliotek och fann en helt ny värld.
Stora Gröna Kokboken blev min bibel.
Sen följde en tid av experimenterande.
Jag hade upptäckt ett nytt sätt att leva.
En ny möjlighet.
Sen började jag jobba.
Mackor med ost eller tartex blev standard.
Fast bara om jag var hungrig.
Jag kunde liksom komma långt innan jag insåg att darrandet och illamåendet inte berodde på trötthet men att jag helt glömt bort att äta.
Blodsockret var på noll.
Galet.
Fel.
Ändå fortsatte jag med att äta när jag var tvungen.
Fel mat.
Så flyttade jag till Italien.
Upptäckte pastan, ostarna, vinet, oliverna, färska grönsakerna, frukterna...
Eller så var det kärleken.
Vad vet jag...
Gick upp ett antal kilo.
Jag som alltid varit ett benrangel med stor rumpa blev nästan normal...fast med fortsatt stor rumpa.
Åren gick och en dag...som man inte kan kalla vacker...upptäckte jag hur det är att få cellgift.
Hur man tappar smaken helt.
Eller hur allt smakar medicin.
Hur man drömmer om något gott.
Hur en frukt kan bli något som man fantiserar om på natten.
Och jag kan inte med ord beskriva hur jag njuter nu av allt jag kan lägga på min tunga.
Smaklökarna blir höga av saker som;
1, Svamp i alla dess former.
därför finns det nästan allt som oftast i min kyl. Har läst någonstans att det inte alls är okej i ayurvedan...men....
2, Bönor och linser och kikärtor och ärtor och...ja, jag är ju vegetarian och därför klarar jag mig inte utan dem i längden.
Köpte färska borlotti igår på marknaden och det vattnas i munnen bara jag tänker på dem.
3, Frön av alla de slag. Den som tittar in i mitt skafferi skulle kunna få för sig att jag har fullt med fåglar här. Faktiskt får jag försvara solrosfrön, pumpafrön, chiafrön, och allt annat som jag hittar i min eko-affär, med knytnävarna ibland då man och barn också har ett gott öga ditåt.
4, Chinoa. Min nyaste kärlek. Stora pojken och mannen äter utan knot. Minstingen bråkar.
Jag ger dock inte upp. Den är såååå god. Blandad med allt möjligt. I dryck form. Hinkvis.Smak galningen i mig går upp i extas.
5, Ägg...kan inte komma ifrån dem fast jag skulle vilja det. Har länge funderat på att bli vegan. Ostar kan jag slopa och gör ofta hela veckor utan. Mjölk rör jag knappt. Men ägg...Nej, de är och förblir min svaghet. Så användbara och goda.
6, Måste faktiskt lägga till en ingredient till; basmati ris. Går igång bara jag känner doften. Hjälp! Jag är ris-narkoman.
Som ni ser följer jag inte någon särskild hälsolinje...eller vad man ska kalla det.
Vin dricker jag ju ofta.
Inte för inte är jag gift med en italienare.
Ändå tror jag att jag äter bra.
Fast med tyngpunkt på det som inspirerar mig i smakväg.
Jag testar gärna nya saker fulla med kryddor.
I kväll åt jag en blomkålsfräs som jag hittat på Ulrikas blogg.
Mums!!!
Vet inte riktigt vem jag ska skicka vidare utmaningen till...
Om det är någon som känner sig manad får ni gärna haka på.
Under tiden tänker jag till vem jag skulle kunna nominera och förmodligen kommer jag på mera som finns i mitt skafferi.
Tack för listan! Den såg nog ut precis som jag hade föreställt mig den :) Med undantag för svampen då, jag har lite svårt för svamp själv så det var spännande att läsa. Äter gula kantareller och någon gång champinjoner. Kanske finns mer för mig där?
SvaraRadera