onsdag 19 mars 2014

Rock-yoga

Läser Annikas bok. Ingen sträck läsning. Nope!
Vill suga in. Njuta av karamellen. 
Fastän jag följer hennes blog som en blodhund, sedan länge.
Känner igen.
Känner inte igen.
Vissa saker har jag liksom läst fast jag har inte tagit in dem innan.

Läser om Ayurveda.
Sååå nyfiken jag är på den...
Skulle vilja åka iväg och bara "rena mig själv".
Då skriver hon, fina människan, att hon går omkring med illamående länge länge efter.
Å nej!
Blåmärkena var väl egentligen vad jag skulle tåla...
Får ju såna även om jag bara rör vid någonstans...
Men illamåendet är en helt annan femma.
Mådde aldrig illa under mina två graviditeter.
Tålde dåligt illaluktande saker = ok!
Men kräkas = nej!
Må illa = never!
Inte ens under värsta cellgiftsbehandlingen mådde jag ordentligt illa.

Det har hänt att hela familjen spyr järnet i maginfluensa.
Jag som tvättar, torkar, fixar och donar, grejar
biffen...
med ett lätt illamående som sitter i tio dagar...men aldrig den där vansinniga kräk känslan.
Aldrig att jag spyr...eller jo, en gång vart tio-onde år...eller så...
Ingenting att prata om direkt...

Tror att jag är rädd för det.
Tokigt!
Kan man vara det?
Rädd för att kräkas.

Det är dessa tankar som surrar när jag måste göra en paus i läsningen.
Känner starkt att jag måste göra den där fysiska yogan.
Radion är på.
Det låtsas jag inte om.
Förrän den här låten spelas;




Och jag som på min höjd har mjuk etnisk musik när jag gör mina asanas njuter fullt ut.
Då går faktiskt att göra yoga till rock musik med.
Visste ni det?




5 kommentarer:

  1. Man kan absolut vara rädd för att kräkas. Jag är fullkomligt LIVRÄDD! Varje gång det går magsjuka på dagis springer jag iväg därifrån med liten i släptåg. Och sedan går jag hem och ber att han inte dragit med sig något hem från de andra dagarna han varit där. När han var sjuk förra året låg jag stel som en pinne bredvid i sängen, med panikångest. Det finns inget som får mig på fall som rädslan för att kräkas. Så du är inte ensam. :-)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åååå tack Carina!
      Äckligt är det ju men jag har inga problem med att rulla upp ärmarna och städa bort eländet.
      Det är det där med att jag själv kan göra det.
      Härligt att höra att jag inte är ensam om det.
      Kram

      Radera
  2. Men Marika, jag kräktes ju inte :) Och alla mår inte illa. Det är så individuellt. Du verkar ju stark som en björn, du skulle säkert inte må illa som jag! stor kram och rock musik kan aldrig vara fel :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej,det är alldeles Santo att du inte kräktes. Men naturligtvis associerade jag till det och sen spann jag vidare...tokfia som jag är ;)

      Radera
  3. inte Santo...sant...hjälp ibland gör man konstiga fel!

    SvaraRadera