söndag 28 juli 2013

Familjen tråkmåns åker på semester

Ja, det känns lite så när vi talar om för vänner och bekanta att vi åker till Elba för sjunde året i rad.
Vi har alltid någon bra ursäkt. I fjor var det att vi ville känna att allt var som det brukade. Efter ett jobbigt år var det grejen. I år får mannens jobb skulden. Egentligen stortrivs vi på Elba. Fast vi egentligen pratat om att resa och se andra ställen. Visa barnen Grekland t ex. Ändå faller vi till föga och drar iväg med dykargrejer och yogamatta en morgon klockan nio då det redan är kräkvarmt. För att komma fram till Piombino vid tolvsnåret och sen stå där och vänta i helvetesvärmen på en timmes försenad färja.
Fram kommer vi. Allt är sig likt. Samtidigt inte.

Vi brukar åka tidigare på morgonen. Därför blir det hela varmare och plågsammare.
Det är en av sakerna som inte är som de brukar.
Fast vi fixar det.
Väl där verkar allt som vanligt. Vi får till och med samma rum som vi haft alla år. Rum nr.1.
Vi packar upp som vanligt med två bångstyriga barn som bara vill dra i väg och hoppa i plurret.
Snart ligger vi i blöt alla fyra. Vanligtvis först i havet. I år blir det swimmingpoolen runt hörnet direkt.
Ja, allt är så vanligt att jag kan använda bilder från förra året. Bra, jag vill ta nya. Andra. Olika.
Sen upptäcker vi sånt som inte är som det alltid varit.
Det saknas en kypare. Han är sjuk. I dialys. Lite över trettio och väntar på njurtransplantation. Vi som var nyfikna på hans senaste tatuering...Så vi sänder värmande tankar till honom i stället.
En annan kypare har öppnat egen glassbar.
Livet är ju så.
 
Annars träffar vi på många kända ansikten. Folk som åker, som vi, hit varje jäkla år. Ett par som är här för tjugotredje året i rad.
 
Barnen träffar snabbt på de andra barnen som är här i sommarstugorna och leker sedvanlig kurragömma i alla gränderna.
Fast då vi ju är här en vecka senare än de andra åren har de redan börjat med barnolympiaden.
Kanske kanske får de vara med i alla fall...
 
Lite nya möbleringar. Ett nytt tak över restaurang terrassen. Staket runt omkring.
 En sexmånaders bebis i hotell familjen. Dottern i huset har fått en pojke. Stolta är mormor och morfar och pojken bärs runt överallt.
Ett par vi känner har till mina barns glädje tagit med sig sin yorkshire.
 
Jo, nog är allt sig likt fast ändå inte, när familjen tråkmåns åker på semester.
 
utsikt från vårt hotell rum
 


ankomsten med färjan i Portoferraio
 

4 kommentarer:

  1. Men är det inte lite så, att semester har man först när "allt är sig likt"? Platser man känner igen, så man slipper ha upplevelseradaren på full spänn hela tiden. Njut nu! Kram!

    SvaraRadera
  2. Ser härligt ut! önskar en skön semester♥

    SvaraRadera