På tu man hand

med min nioåring.

Storebror är på läger i en vecka. För första gången.

Vi åker till simbassängen, för det är varmt så man knappt kan andas. Asfalten smälter. Hundar vägrar gå ut.

Jag trodde först att min kille skulle bli själaglad när jag föreslog i måndags en pool-utflykt dagen därpå. Han skulle få välja ställe själv. Sen skulle vi åka dit bara han och jag med medtagna mackor. "Om du vill..." blev svaret. Kände lite irritation över att mitt urtrevliga förslag som annars brukar bli sååå uppskattat nu knappt fick en ögonbrynshöjning....Jamen vaddå? Vad menar du?, sa jag. Oförskämda lilla slyngel, tänkte jag.

"Jo, storebror är ju inte med. Det är han som brukar hitta på lekar."

VA??? Är han så beroende av brorsan. Alltså har vi gjort rätt i att skicka bara en kille på läger. Alltså bara måste en sorts tvångsutflykt komma till. 

Så jag brer smörgåsar, packar badväskan och instruerar sonen om att han först måste hänga med till min läkare. Därefter åker vi direkt till hans favorit bassäng. Den med mycket liv. Inte den lugna "mammavänliga" bassängen som man kan simma massor av längder  i , i lugn o ro,  utan att vara tvungen att zigzaga för busar eller ducka för bollar. Näää, jag offrar mig för hans val av den skräniga bassängen. Klart att jag inget säger om det, men i alla fall...

Vi kommer sent iväg för det är kö hos min doktor.

En ganska lång väntan på bussen följer.

Men han håller ut bra min gosse.

Vi är framme vid tolvtiden då solen står högt och allt bara dallrar å' det allra hetaste.

Först sitter han ett att klistrad vid mig.

Vill spela kort.

JAG har glömt hans simglasögon hemma.

Hallå där! Vem var det som skulle bli stor och få veckopeng. 

Vissa saker måste man bara själv komma ihåg då.

Kom i håg nästa gång vettja!

Han surar en stund.

Sen får han fart. 

Dyker i djupa bassängen.

Börjar leka med andra killar.

Märk väl i storebrors ålder!

Allt blir plötsligt så kul att han inte vill åka hem igen.

Får tjata fast jag inte vill. 

Lovar att vi ska åka tillbaka. 

De gjorde vi idag med. 

I morgon vill han också.

Fast det vill inte jag. 

Har andra saker som måste göras.

Han får löfte om måndag med en kompis och storebror som då är tillbaka.

Stället är precis så stökigt och skränigt som jag minns.

Ändå njuter jag.

Det är så grönt där. 

Jag lyckas simma slalom och på mitt nya, mediterande, sätt att se saker få det att vara helt rofyllt.

Får till och med Gayatri mantrat på skallen där  jag kör mina fyrtio längder med paus emellan för att jag inte ska shocka mig själv.

Frid en dag vid poolen med en nioåring som försvinner hela tiden. 

Trots att det är fullt av folk.

Det är inte alls fel.