Bebis i nöd...

tänker jag när jag vaknar upp i minstingens säng...ja, jag hamnar där ibland fortfarande...och hör förfärliga skrik och gurglande.

Själv har jag ju inga bebisar längre så det måste ju vara någon granne.

Sen minns jag de allra senaste immigranterna på vår innergård; fiskmåsarna.

Så jag stiger ur sängen och får tag i kameran. Mycket riktigt är de dom. Spatserande på gymmets tak på vår inte allt för vackra innergård håller de konsert för hela kvarteret. 

Jag vet inte om det är parnings lekar eller en helt vanlig konversation så där fiskmåsar emellan. 

Låter gör det i alla fall. Ljud jag aldrig hört förr ekar mellan husen.

Överlevnadskonstnärer är de. Därför befinner de sig nu i Rom. Fler och fler blir de. Det finns så mycket skräp man kan äta i en stad. Glöm bort de där klassiska fiskmåsarna som dyker efter fisk på havet. Kanske finns det en och annan kvar som följer fiskebåtarna.

Vad vet jag...

Dock inte mitt inne i Rom.

Jo, ett och annat vattendrag finns.

Tibern bjuder säkert på läckerheter för sjöfåglar.

Fast knappast på våran innergård...

Någon säger att de äter katter också. 

Förfärad räknar jag katterna i vårt kvarter. Noll!

Så ser jag där på gymm-taket att en utav måsarna hackar på något...

Zoomar in och ser till slut att det är...

En annan fågel.

Fy sjutton de är kannibaler ju!!!