Att njuta

I söndags var vi och hälsade på min mans före detta chef och hans fru.

De är två underbara sjuttioåringar som aldrig egentligen slutat jobba.

De jobbar med ungdomar som har det svårt. 

Ger dom extralektioner i matematik, filosofi, italienska och mycket mycket annat.

Ungdomar som kommer och går lite när som i deras vackra hus får ta del av deras kunskaper.

Jag suger till mig allt det fina frun har att lära ut om skriv- och koncentrationssvårigheter.

Hon har ju fyrtio års erfarenhet.

Men framförallt en enorm mänsklighet. 

Ett stort intresse att förstå och hjälpa.

Så där bara på en höft ger hon mig lite tips som jag kan använda med min son.

Detta efter promenaden till stranden ( de bor vid havet).

En fantastisk middag  som nästan är lika stor som alla mina middagar i veckan tillsammans.

En promenad då jag njöt av blommorna som öppnar sig i solljus...

och havstomater.

Jag satte mig ner och mediterade medan mannen och ex-chefen fick sig en pratstund.

En indier städade stranden från all vinterns skräp.

Det är bara utlänningar man ser gör den här sortens jobb ...skumt...

Barnen spelade improviserad fotboll med två andra barn på stranden under tiden.

Genom att bara sitta sådär och andas kom jag till insikten att det inget gör att jag inte tar det där rally-kaffet med de andra på morgnarna längre. Det känns snarare som en befrielse. Sådant man inte behöver ska man städa bort. Det har jag gjort.

En annan tanke som kommer till mig efter min meditation är att jag är helt nöjd med att vi ska åka tillbaka till Elba i sommar. Vi har ju pratat hit och dit om detta. Men nu vet jag att det är rätt. Bra skor ska jag ta med mig för jag tänker gå massor. Trekking stigarna är många och jag har inte gjort en enda. Ett nytt sätt att uppleva ett känt ställe. Känns som ett bra beslut.


Så det är med mätt sinne jag satte mig ner för att inta måltiden R dukat upp i trädgården där vi måste flytta bordet lite efter solen som ibland försvinner.

Så när den smaskiga efterrätten med vackra ätbara blommor som smakar kanel var uppäten...

parkerade sig en son i rören som fungerat som teatersal då sonen i huset är skådespelare.

Den andra sonen satte sig på hammocken med pappas mobil.

Ja, då pratade vi. Kom fram till att min son bara behöver lite schysteringar. Han är ju på väg för egen maskin.

Även det känns gott.

Lust huset

Fiskdammen med en alldeles äkta duva som drack vatten

Minstingen tyckte att innevånarna i dammen också skulle finnas med på bild.