Att vinna en lärarposition. Ja, det är onekligen så det låter i alla fall när italienska skolverket utlyser en concorso = tävling för alla lärare i alla de olika nivåerna. Man kan vinna ett fast jobb. Ingen småpotatis. Wow! Jag anmäler mig. Först ska man göra en utsållnings test. Ett "kryssa i" test med massor av krångliga ordförståelse gropar och logiska problem.
I november skulle datum komma för testet. Det blev flyttat. De hade för många anmälda. Fixade inte riktigt biffen. Så av en händelse upptäckte jag härom veckan att jag var kallad till i går på mitt utsållnings-test. Panik. Hittade prov testerna och har suttit där som en galning sista veckan. Matematik är och förblir ett mysterium för mig. Fattar noll. Engelska är min grej. Yes. Även ordförståelse i italienskan funkar. Si. Vissa test gick bra. Andra urdåligt.
Så i går var det då dags. Funderade. Kollade in adressen. Bussvägen tycktes mig utan hinder. Kände mig alldeles för säker. Gick ut bara en timme innan. Jag borde veta bättre efter snart tjugo år här. Borde ha klart för mig att det finns två undantag till att en timme ska räcka när det inte är så långt dit man ska. När det normalt bara tar en halvtimme dit. De två undantagen är; regnväder och dagarna före jul. Alltså kommer bussen efter en halvtimme och inte efter tio minuter som den ska. Alltså är det vägarbeten och dubbelparkerade bilar som hinder längs hela resan. Jag blir svettigare och svettigare. Halvt...eller nära helt hysterisk landar jag i rätt område och på rätt hållplats exakt vid den tidpunkt jag borde vara i skolsalen som de anvisat mig. Flåsande som ett ånglok stannar jag en tjej och frågar om gatan. Hon upplyser mig om att jag springer på fel håll. Vänder om och rusar med hjärtat någonstans under hakan mot rätt håll.
Väl framme är det fullt av ungdomar överallt. Zigzagar som värsta slalomåkare och får tag i en vaktmästare som pekar mig in i en labyrint av korridorer. När jag äntligen får tag i någon som vet exakt var rum 149 finns är jag inte längre ensam. En kille letar liksom jag. Är försenad liksom jag.
När vi äntligen hittar rätt upptäcker vi att de väntar på oss. Fantastiskt. De upplyser oss om att dagen innan startade de i tid. Två kom för sent och fick inte vara med på testet. Därför har de väntat.
Allt görs på dator. Det är bara att klicka. Fast jag klickar inte bra. Det är för mycket matematik. För mycket fällor. Man måste ha 35 poäng för att klara sig vidare till nästa prov. Det skriftliga provet. Jag har 29 poäng när de femtio minuterna man får till förfogande är slut. Djup djup suck! Nåja, jag har ju i alla fall försökt.
När jag är på väg att gå samma labyrint väg jag kom ifrån stannar en av test kontrollörerna mig. Han satt där nere vid ingången. Han säger att han blev orolig när han inte såg mig komma. Vi känner inte varandra men när han sett i mina papper att jag är svensk väntade han sig en lång blond och blåögd dam. Jo, lång är ju okej och mörkt askblond har jag ju blivit. Men blåögd... Sen säger han att han hade ringt till klassrummet för att höra så att jag var framme. Han hade hejat på mig. Fantastiskt. Synd att det inte hjälpte fullt ut.
Fast glad det blir man ju för en sådan människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar