tisdag 17 april 2012

Underbara Savasana

Tänk att en position som jag tyckte var så oerhört jobbig när jag började med yoga nu kan tyckas mig helt underbar...
Skulle kunna ligga kvar hur länge som helst. Bara flyta liksom. Känner tyngden i ben och armar som sakta förvandlas till bomull. Jag finns där. Att bara finnas. Känner mattan med hela mig. Vi blir ett mattan och jag...

Tror att det är just det jag behöver nu. När jag liksom kommer iväg på yogan mera sällan. När saker och ting bara krånglar runt om. Att ligga där. Gärna med favorit filten över mig. Lite levande ljus i ett halvskumt rum. Doft av rökelse.

När jag började för fem år sedan stack det i hela kroppen. Det gjorde ont här och där. Tankarna bara for hemåt. Iväg på allt det jag borde göra. Nu försvinner allt det besvärliga. Det är inte viktigt längre att hinna med allt. Inte ens dammkornen stör. Grannen får gärna dundra på med klackarna där uppe. Jag är på en öde ö.

Det är skönt. Fantastiskt skönt.


3 kommentarer:

  1. Åh. Allt är som det ska vara. Du är där du ska vara.
    Och Savasana är alldeles underbart. Tack för ärligt, vackra ord!

    SvaraRadera