Vi

Vill verkligen inte ha de här ledsen tankarna.

Vill inte dras ner i tröttheten och hopplösheten.

Därför låter jag barnen ta hem kompisar. 

Vi går hem till kompisar.

Hade till och med planerat en ute kväll med två väninnor i kväll men drog mig ur.

Trött och ledsen.

Det vill jag inte vara!!!

Saken är den att jag är nervös. Skit-nervös faktiskt. Jag ska på den där nuklear- medicinska skelett undersökningen på måndag. Jag vet vad den handlar om. Barnen ska sova hos farmor och farfar. Allt är ordnat...allt är klart...ändå...

Kanske har detta även att göra med att vi blivit kallade till möte (på tisdag) med lärarna angående stora pojkens stöd i skolan.

Läraren som inte kan ta hand om sig själv finns med på listan. Men inte min sons psykolog. Detta gör mig ursinnig. Försökte ringa tanten (översatt = neuropsykiatern) på vårdcentralen som har hand om det hela, men hon jobbar inte på fredagar...långhelger alltså...hm... 

Kanske är allt i sin ordning. Kanske överdriver jag. Kanske har jag inte förstått hur saker och ting går till.

Ska duscha. Vila. 

Men framförallt njuta.

Njuta av min fina familj! 

Det är vi som är viktigast av allt.