Tankar om potatismos

Söndag eftermiddag. 

Det luktar potatismos i hela huset.

Mmmm...jag älskar potatismos.

Fantastiskt att jag kan känna doften.

Näsan är täppt.

Jag tror att det har att göra med just min relation till den.

Skulle kunna äta den varje dag.

Därför känner jag parfymen genom min snor fulla näsa.

Mina barn vill inte ens se potatismos på bild.

Ingen mos eller överhuvudtaget mat- rätt i mosad form går över deras läppar.

Detta gör mig perplex.

Korv och potatismos var ett klart faktum på alla barn kalas när jag var liten.

Någonting man såg fram emot.

Hur kan de motstå?

På ett av föräldramötena när minstingen fortfarande gick på förskolan blev jag utskälld delvis på grund av potatismos.

Det diskuterades om den "etniska menyn" man hade en dag i månaden i skolan.

Maträtter från Indien, Kina, Polen, Rumänien osv räknades upp. 

En utav mammorna kommenterade högljutt och när de kom till Rumäniens rätt: potatismos med korv (otroligt etniskt!), gav hon sina bästa ojanden och grimaser.

Då kunde jag liksom inte vara tyst längre.

Jag sa det jag tyckte att lika väl som alla utländska barn, som finns på skolan (vi är faktiskt ett mångkulturellt samhälle), och måste äta italiensk mat varje dag kan väl de italienska barnen smaka på deras rätter en gång i månaden. 

För smaka är ju precis vad de gör. 

Väldigt få barn trycker ner laster av mat som de aldrig smakat innan. 

I alla fall är mina barn otroligt tråkiga när det gäller att variera.

Hjälp vad alla blev arga!

Jag fick veta att jag minsann bor i Italien och därför borde ta seden dit jag kommit.

Jimmie Åkesson skulle blivit utomordentligt glad för denna synpunkt.

Man diskuterade sedan vidare om huruvida kryddor och nötter som används i "utländsk" mat kan ge problem för allergiska barn...

En av mammorna som diskuterar mest mot detta ser jag sedan ge sin son Fanta på morgonen på väg till skolan...

Är det ändå inte bättre med potatismos pudrad med lite muskotnöt?

Jag vet vissa saker kan man bara inte ändra på.

Mina barn vill som sagt inte ens smaka min älskade potatismos.

Äldstingen åt däremot gladeligen på kina restaurang i helgen...

Han kanske inte är svensk/italienare...italiensk/kines...

Idag ska jag i alla fall passa på då jag är ensam på middagen;

Det blir potatismos!