Shoppa med barn

Det var alltså meningen att jag skulle ut och inhandla mig kläder idag. Utnyttja det lilla av rean som är kvar, liksom. Jag behöver byta ut lite urtvättade kläder och jeans med hål på olägliga ställen och så där.

Jag skulle bara ta min minste son på EKG för läkarintyget till simskolan meddetsamma på morgonen...vi har ASL (vårdcentralen) tvärs över gatan.

Allt gick snabbt och lätt. När jag beställde tid hade jag passat på att betala så det var bara att stega in. Min son var oerhört samarbetsvillig och på sitt bästa humör. EKGt var perfekt och kvart i nio var vi ute på gatan igen. Pojkens skola stänger nio så det skulle passa precis.

Jag hade inte räknat med en envis liten fem och ett halvt-årings planer. Hade bara tagit mina egna planer som givna. Han sög sig fullständigt fast vid mig och ville inte gå någonstans...

För en sekund funderade jag på att släpa honom med mig till skolan skrikande och bråkande...

vem orkar gå på shopping runda sen?

I stället fick han lova mig att snällt följa med på mina rundor i affärer utan att knysta.

Han var ganska snäll...men en pojkes tålamod kan ju inte tänjas ut hur mycket som helst...jag provade och provade men det fanns bara inga byxor kvar på rean som gick upp över mina lår...och till slut började han med sitt mantra= ska vi inte åka hem snart?

Jag har aldrig haft någon större kärlek för shoppandet...om vi inte pratar om böcker och musik förstås!

Alltså gav jag upp utan något som helst i kassen...jo, en bionicle (köpte herr envis för egna julklappspengar!),skrivböcker till stora pojken, plåster och tandkräm.