Yoga tankar

Min yogalärare bugade för mig idag. Jag fick högsta betyg. Man får inte betyg i Yoga, jag vet, men ändå känns det som jag fått det. Eller en medalj. Medaljen jag aldrig fick på gympan i skolan...där jag var sämst och aldrig valdes in i någons lag utan läraren skickade in mig där det fanns plats kvar till lagets djupa suckar...- Nu igen!

Jag kände mig alltid klumpig och sned och okapabel. Yogan får mig att känna att jag kan. Klumpigheten försvinner liksom.

Har en lång lång väg kvar fast jag kommit otroligt långt på, nästan, fyra år. Det gör inget. Har inte ens bråttom. Jag vet att jag en dag kommer att gå upp i shirshaasana utan hjälp precis som jag nu når golvet i framåtböjningarna. Fantastiskt att man kan allt detta efter fyrtio år! Fantastiskt att man kan lära sig nytt hela tiden!

Ändå kan jag inte låta bli att tänka hur annorlunda allt skulle ha varit om jag träffat på Yogan redan när jag var liten...