Hos barnläkaren

Efter ett varmt skumbad sitter jag och tänker tillbaka på gårdagen. Mannen tjatade sitt vanliga om att jag inte sätter varken barnens eller min hälsa framför allt. Han tyckte att jag skulle störta iväg till barnläkaren efter att ha sett minsta pojken leka lite för ofta med sin snopp... va? Jag tycker mig se var och varannan italienare med händerna nerkörda i kalsongernas inre på skatt jakt!?! Trodde att det var en så ur typisk killgrej att man bara inte skulle reagera på det...har jag kanske bott i Italien för länge? Har inte svenska killar sina händer ständigt i juvel centrum?

Nåja, jag höll lillpojken hemma och drog iväg till barnens läkare. Regn i luften. Inget folk i väntrummet, skönt! Någon är redan inne hos doktorn. En stressad pappa dyker upp. Han frågar mig om det är okej om han bara ber om ett recept innan jag blir kallad. Jodå! Sen börjar han sucka. Ska kanske till jobbet.

Min pojke, Flavio, går ut och klättrar på trappräcket men så börjar det regna och han kommer in och lägger sig över mina ben. - Får jag spela ett spel på din telefon. - Nej, vi blir snart kallade. Lite sur rullar han runt en stund över stolar och mina ben.

En mamma med liten bebis i bärsele på magen kommer in och stoppar ett paraply i hållaren invid dörren ( det stört regnar nu). Hon suckar också och slänger en sportbag på en stol. - Har ni tid?

-nej nej ingen tid. Pappan visar pappret han har i handen. Ska bara ha ett recept!

Mamman verkar nöjd med svaren, slänger ner sportbagen på golvet och slår sig själv ner på stolen. Hon plockar upp två mobiler och håller dem en på var sida om det lilla uppstickande bebis huvudet. Bebisen har termo- overall trots tjugo graders värme! Hans alltjämt suckande mamma trycker in ett nummer på den ena telefonen som hon har på den andra mobilen. Någon svarar på andra sidan. Mamman upprepar två gånger allt hon säger. (precis som de två mobilerna hon har!). - Francesco mår inte bra. Francesco mår inte bra. Jag är hos barnläkaren. Jag är hos barnläkaren.

Ett tag funderar jag att föreslå att om hon vill spara tid så borde hon dra ner till hälften alla meningar hon häver ur sig. Men jag håller tyst som den duktiga svenska jag ju i botten och trots allt är.

Flavio står på huvudet ner från mina ben och sätter sig skrattande på det smutsiga golvet. En annan utländsk mamma dyker upp med sin lilla två-åring. Hon tar av honom täckjacka och stickad mössa!?! Pojken börjar lalla runt lite. Flavio tittar på honom med avsmak; en litet kryp!

Tiden går...det känns som om jag suttit här en hel dag fast klockan bevisar att bara en halvtimme gått.

Den utländska mamman har pojken i famnen nu. Han låtsas läser en veckotidning med hög röst.

Helt plötsligt öppnas dörren och Rita (doktorn) kommer ut med en rund mamma med barnvagn och en lika rund mormor på släp.

Rita tittar lite förskräckt på mig, sist jag var här med Flavio hade han ett brutet ben. Jag försäkrar henne att hon kan vara lugn. Det är bara min oroliga man som behöver lugnas. Sen undersöker hon min pojke under skojande och skrattande. Naturligtvis, och som tur är, har han ingenting.

Glada går vi därifrån och tackar vår lyckliga stjärna för att det finns trevliga och glada människor på jorden som man kan skratta med.