tag:blogger.com,1999:blog-6303016168256241173.post8055459855342878464..comments2024-02-19T09:15:18.821+01:00Comments on Pranayama i Rom: Upp som en sol...Marikahttp://www.blogger.com/profile/15829043154871127729noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-6303016168256241173.post-16611573604415486162016-03-13T20:19:54.664+01:002016-03-13T20:19:54.664+01:00Det är som att försöka få in runda klossar i fyrka...Det är som att försöka få in runda klossar i fyrkantiga hål, typ. Eller liknelsen att skolan är som ett träd; de flesta djur klarar av att klättra upp i det, men för t.ex. en fisk är det helt omöjligt... Och så får man ungarna att tro att det är dem det är fel på.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6303016168256241173.post-37585747907915977402016-03-13T18:05:58.950+01:002016-03-13T18:05:58.950+01:00Carina, jag är övertygad om att du har rätt. Det ä...Carina, jag är övertygad om att du har rätt. Det är också det mina söner säger. Detta är inte för dem. Men tyvärr så måste de gå igenom denna skola så som den är just nu. Jag brukar tänka att jag misslyckats med att få dem att passa in. Men så ser jag precis som du säger vilka fina ungar de är där under totalvägrande ytan och då vet jag ju att jag gjort något bra i alla fall. KramMarikahttps://www.blogger.com/profile/15829043154871127729noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6303016168256241173.post-61908191311903821932016-03-12T19:54:29.713+01:002016-03-12T19:54:29.713+01:00Vet du vad jag tänker? Bilderna på dina pojkar är ...Vet du vad jag tänker? Bilderna på dina pojkar är så fina, de ser så härliga ut och de är de människor de är. Tänk om det är så att alla inte passar in i systemet? I de snålt tillskurna mallarna? Tänk om man kunde lyfta ut de här två grabbarna ur den förminskande och fördömande skoltillvaron och låta dem leva och utvecklas på sitt eget sätt, till de människor de är istället för till någonting som omvärlden försöker stöpa om dem till? Vore inte det bra, så säg? Om vi alla kunde få lov att var de vi är och ändå duga? Bli älskade och accepterade? Fria att hitta våra egna vägar på vårt eget sätt? Jag kan ge mig tusan på att det i andra kulturer, äldre och friare än vår, finns en plats - en uppgift - för precis alla. Förstår du vad jag menar? Det måste vara förfärligt att få sina älskade barn utdömda gång på gång av inskränkta, trångsynta lärare, samtidigt som jag förstår att lärarna måste hålla sig till sina regler och gränser för det är ju så systemet fungerar. Jag önskar att det fanns ett annat system där vi alla får vara älskade och duga för dem vi är. <br />Kram!Anonymousnoreply@blogger.com