torsdag 2 juni 2016

Torsdag

Inser helt plötsligt att jag inte alls valt en helt vanlig vecka i mitt liv.
Idag är det liksom helgdag, Italiens nationaldag och alla är hemma.
Till och med skolan jag vickar på för skolföreningen ibland på torsdagar är stängd, trots att den är amerikansk.

Det var ingen vanlig dag i går heller. 
Jag lämnade ju er medan jag stod i förberedelser att köra till jobbet. 
Då ringde mobilen. 
Attans att jag ska bli så nervös när jag ser ett Rom-nummer från fast telefon! 
Tänker ombedelbart skolor och elände och oändliga möten...
Så är det en klingande glad röst på engelska. 
Jag blir paff och snart är jag inne i en trevlig samtalsstund.
Hon har sett mitt CV och vill träffa mig. 
Vi  kommer fram till att jag nog ska dit på tisdag morgon. 
Yes!
Skickar ut böner i världsrymden att det inte ska vara det gamla vanliga frivillig-jobbet utan ens körersättning. 
Fast det hördes inte så på rösten. 
Den bådade gott.
Ser fram emot mötet. 

Men idag är det alltså torsdag.
Den börjar ännu konstigare med en hund som inte alls vill gå ut klockan sex på morgonen utan gömmer sig under vår säng. 
Kanske har han hört regnet och tycker; fy fabian för att torka tassar! eller nåt...
Tolkar det som att jag bör meditera och äta frukost och sen gå ut med honom. 
Så då gör jag så.
Sen blir det städande av.
Städdag med komplikationer då som sagt hela hjorden vildhästar är hemma.
Tror att jag ska få hjälp, men bara stora pojken nappar. 
Han städar sitt rum
Mest för att jag inte ska få så stor inblick i hans saker, tror jag.
Jag får ett nervöst utbrott på minstingen som helt plötsligt gripits av stor, helt enorm, läslust och sitter/ligger/hänger, istället för att damma av på sitt rum, med ungdomsboken i högsta hugg och hörlurarna på.
Min attack slutar med sprutande lego som jag och han sen plockar upp medan han muttrar något om att jag kanske har tappat en skruv någonstans. 
Vänta du unge bara tills jag hittar skruven! 
Tänker jag.

Mannen går omkring och suckar.
Han mår inte bra. 
Emellanåt gör han saker på datorn eller går iväg för att leta efter livsviktiga vodkaglas då jag slagit sönder alla utom ett. 
De ska ju diskas ibland så att...jaja, han får väl diska glaset själv om det inte passar.

Det är en konst att städa och låta bli att se hur smutsiga fönsterna är eller att badrumsskåpen skulle behöva rensas. 
Men jag lyckas idag med och lovar mig själv att nu ska jag ta tag i sådana små irriterande surdegar på allvar.
Jag lovar.
Jag lovar...
Städningen blir så småningom avklarad och mannen lagar maten så att jag slipper  avbrott. 
Vilket är ett plus.
 Enda pausen är ätandet och det är helt okej. 

Medan jag väntar på att golvet i vardagsrummet ska torka lägger jag mig en stund på soffan. 
Tar en selfie, trotsar min obekvämhet med egenbilder.
Tänker att jag ska bjuda er på en bild av mig själv i poststädning/predusch version. 
Håll till godo!


2 kommentarer:

  1. När jag läser om din vardag så blir jag så påmind om att det inte var länge sen jag hade en liknande tid. Eller jo, den yngsta blir ju 26 i år men ändå! Sen är det kul att läsa om vardagen i Rom, den är ju ganska annorlunda. Det verkar som du måste åka till varje ställe och fixa saker. Tungt! Skickar en kram och ser att du bytt header, läser oftast i telefonen och där har det inte synts. Kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ett himla kringfarande här. Suck! Jag bytte header idag...är i omändringsfas igen ;). Kram!

      Radera