fredag 3 juni 2016

Fredag

Hunden är precis lika konstig som han var igår. 
Vägrar gå ut med mannen som tänkt vara snäll och bespara mig tidiga rundan. 
Vovven smyger in till mig och lägger tassen vid min kudde. 
Mamma mamma mamma!
Smart drag att skaffa hund när barnen slutat vara fastklistrade och börjat rumla runt sena kvällar så att man somnar med telefonen tätt intill boken som var ett försök att låtsas noll oro! 
Pallrar mig upp men när jag äntligen får på mig skorna rymmer hundrackaren in under bordet. 
Jag förstår ingenting. 
Mannen drar ut honom. 
Kissa bör man annars dör man!
Sen vill han bara gå och gå och sniffa och sniffa och knappt något annat. 
Jag förstår ännu mindre än ingenting.
Nåja, tonåringen ligger i sin säng. 
Så jag är lugn.
Kompisen skickade ett meddelande igårkväll sent om att hennes man gett okej för henne att följa med mig på yogan idag. 
Bra!
Men att vara tvungen att få tillåtelse från mannen...suck!
"Jamen, du vet att jag har ju minsta pojken som bara är sju år och han kan jag inte lämna ensam med elvaåringen och femtonåringen är inte hemma....osv osv..."
Jag har förstått. 
Din man är en mullig mansgris som inte kan säga OK utan att du måste ha alla möjliga anledningar. 
Blä för det!
Blä för idioten som brände sin föredetta tjugoåriga tjej till döds tidigt härommorgonen på öppen gata!
Av samma jäkla orsak; hon vill inte vara med honom längre. 
Han ansåg sig tydligen ha ensamrätt på henne.
Är vi i 2016 eller 1716.
Blä igen!

Iväg kommer vi till slut.
 Efter meditation, frukost och grönsaks & fruktmarknadshandel med mannen drar jag till busshållplatsen.
Har möte just på bussen med min kompis som hoppar på några hållplatser senare.
Strax innan min kompis hållplats går en annan av våra kompisar på.
Hon ska till jobbet och suckar djupt. 
Dock glad att träffa oss. 
Hon ska dessutom av på samma ställe som vi så vi får oss en pratstund.

Yogan är som vanligt underbar och avkopplande. 
Jag känner mig ny när jag går in på min lärares kontor för att boka in mig på yogaveckan i juli. 
Ja, jag har dåligt svalt ner att jag inte kunde åka på yoga-skrivresan i Uppsala i slutet av juni. 
Det gick bara inte. 
Varken kostnadsmässigt eller för familjens skull. 
Vi ska inte tala om släktingarna i Sverige. 
Skulle jag liksom bara ha dumpat snorisarna hos mina föräldrar för att sen försvinna iväg sådär?
Nej, när jag är i Sverige måste jag ju vara med de mina. 
Därför envisas jag med att åka utanför Rom en vecka i juli. 
Så himla glad för det och för handpenningen jag just lämnat hos min fina lärare.

Därefter åker jag hem till färdigdukat middagsbord. 
Detta är som sagt en ovanlig men lyxig vecka med folk hemma och så. 
Jag som annars brukar fara runt och kissa hund, fixa med något ätbart åt minsta sonen som kommer klockan 14 samt stora pojken klockan 15 kan bara sjunka ner på stolen och äta där jag kommer insläntrandes klockan 13.

Eftermiddags turen gör jag med mannen och det är tur för några tokar sätter sig på gräset och äter kyckling till min och en annan hunds stora glädje. 
I villervallan tappar jag min mobil och tvingas springa tillbaka och söka i gräset. 
Mannen ringer så att jag till slut hittar den och vi går hem. 
Sa jag att det var en ovanlig vecka eller.

På FB läser jag att Freddie Wadling är död. 
Shit!
Jag gillade honom. 
Särskilt hans samarbete med Fläskkvartetten. 
Sen hittar jag mera och mera med honom. 
Nej tusan, detta är då verkligen ingen vanlig vecka.


2 kommentarer:

  1. Det finns mycket märkligt i den här världen. Människor som använder sitt vansinne till att styra andra, människor som är sig själv närmast i "fel" syfte.

    Så finns det såna som Freddie och Olle Ljungström. Som jag bara älskar. Speciellt Olle.
    Såna som slår an på strängar i en, väcker känslor av mjukhet.

    Ovanliga veckor ja, såna finns det också.
    Hoppas att helgen blir fin med massor av mjukhet /Kram Hannis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja märkligt är ordet! Tänk om det kunde räcka med kärlek och mjukhet. Tänk om.

      Önskar dig också en underbar helg Hannis! Kram

      Radera