tisdag 5 april 2016

När en vän dör

Ni får tycka precis vad ni vill. 
Ett djur fyller en speciell plats. 

Min farmors hund var min bror/bodyguard/första kärlek/vän/ALLT, när han dog vid 16 års ålder. 

Idag blev det den långe som upptäckte först på FB att min älskade vän Yrsa inte finns mera.
Han, min son, som känner så djupt var otroligt berörd. 
Skitberörd, sa han själv, fast på italienska.
Jag grät. 
Min bebis, skrev min faster/syster/vän.
 Så sant. 
Yrsa var en av valparna som min fasters första Shetland Sheepdog My, fick.
Som min faster behöll. 

Hon dog...idag...i går...vad vet jag...vid en hög ålder. 
16 år och två veckor är massor för en hund. 
Precis som min bror...ja, vi pratar om det, långa sonen och jag. 
Han undrar. 
Inte tusan var Micky som P...morbror P. 
Nej och nej igen. 
Det är helt separata saker. 
En hundbror är något alldeles speciellt. 
Precis som Wish är min specielle hundson. 
Inte köttsligt. 
Men speciellt. 
Hänger ni med?
Stora långa sonen gjorde det. 
Han fattar precis.

Hon lämnar ett hål denna fina Shetland Sheepdog, som ingenting hörde längre. 


Hon kom alltid upp på soffan till mig och mannen. 
Alltid.

Här tillsammans med Wimsa, energiknippet och glädjespridaren.
Visst ser man hur fin dam vackra Yrsa var?
Jag kommer att sakna henne.
Mycket. 
Mina tankar går till min faster. 
Att förlora en vän gör ont...vansinnigt ont.

4 kommentarer:

  1. ❤️️❤️️ Beklagar er förlust!

    SvaraRadera
  2. Så sorgligt. Det är klart att ett djur fyller en plats, en viktig plats. Min gamla häst var förstås inte en häst utan en vän/syster/krigarkompis.Vilken fin reaktion från din son, tänker jag.
    Kram och tröstetankar från Carina

    SvaraRadera
  3. Åh, det är jättetungt <3

    SvaraRadera
  4. Åhhhjaaa, så jobbigt att förlora en fyrfotad vän ♥♥

    SvaraRadera