tisdag 9 februari 2016

Tisdags promenad

Lite sorgsen fortfarande trots lärarens försäkringar och lugnande om att han sett vad som finns bakom muren som ska föreställa min son. 
Att han har koll och kan svara på mina ångestfyllda frågor som den elektroniska närvarolistan väckt.
Allt är under kontroll. 
Inget är under kontroll. 

Lite sorg sitter alltså kvar när jag går hem och hämtar hunden. 
Två minuters promenad från vårt hem ligger skolan. 
Efter att ha kollat läget i hundrastplatsen och pratat lite skräp med två väninnor vill min hund till stora ängen. 
-Okej då!, säger jag efter att ha försökt övertyga honom om att en runda runt kvarteret är dagens grej. 
Tur att han är envis.
Det är precis vad jag behövde
Istället för att grotta ner mig i ledsamhetskänslan och avundsjukan...bästa yogakompisen kan redan gå upp i brygga. 
Jag har tio stämplar på mitt kort, vilket betyder att jag är inne på mitt tionde år. 
Hon har typ tre. 
Inte rättvist. 
Så tänker man inte. 
Man gräver inte sin egen skitgrop på det viset. 
Man går ut i naturen. 
Hunden har rätt!

Så vi njuter av blommor...

ser till att få rätt vinkel för att utesluta skräpet som ju ligger där överallt...




Sen går jag hem och gör min yoga. 
Bara gör den.

6 kommentarer:

  1. Så rätt! Bara göra, allt kommer till dig som det ska! Varför ska du stå i brygga? Något din kropp behöver? Om inte, släpp det, om du behöver det, släpp det. ;) ;) Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram fina du!!! Bästa Annika. Jag vet ju att det är så...men det nafsar mig i hälarna ibland....<3

      Radera
  2. Så himla bra! Att bara göra och att bara gå på den där promenaden när tankarna liksom är röriga.
    Det är att vara snäll mot sig själv.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hannis! Precis att vara snäll mot sig själv...så himla svårt och så himla nödvändigt. Kram!

      Radera
  3. Just do it ♥ och fortsätt vara underbara du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar fast jag inte kan gå upp i brygga...😉 Kram Nina!

      Radera