Happy

 Mitt humör gå upp och ner.

Ena dagen lyser solen.

Andra är det mörkret som regerar.

Om det är medicinerna, omständigheterna eller bara mitt sinne...who knows?!...who cares?!

I går åkte vi iväg hela familjen till ishallen där Carolina Kostner var/är gudmor.

Där bästa barnflickan går på kurs.

Jag var på halvroat humör.

Det gick snabbt över.

Mannen som bestämt sedan tidiga barnsben att skridskoåkning är livsfarligt stod och frös och tittade på...som tur var fick han sällskap av min arbetskamrats man.

Stora pojken bara älskar detta och kunde inte få på sig skridskorna fort nog.

Minstingen som bestämt att han minsann aldrig aldrig...drog på sig sina skrillor utan snack.

-Fast bara ett varv runt rinken, mamma!

Det blev sex varv och sen ångrade han sig och ville upp igen efter fikan med kompisar.

Fast mannen hade redan lämnat tillbaka skridskorna.

Jag då?

Jo, efter min "gamla tant" runda glömde jag snabbt bort rink-hållandet. Det blev inga piruetter. Men många många turer till åttiotalsmusik som jag ju har i mitt hjärta. Ni vet; Saturday night fever, Donna Summer, James Brown, Grease...alllt...Verkade som gjort för oss och jag frågade vår ordförande om hon fixat det...det hade hon inte.

Senare släcktes ljusen ner och det blev lite mera moderna saker. Fast då behövde stora pojken mina skridskor då han också lämnat tillbaka sina och ångrat sig. Vet inte hur det gått till men vi har samma storlek på fötter just nu...hmmm!

När jag stod där och småpratade med arbetskamrater och följde små tjejer till toan så spelades den här; Happy.

Yeah!