fredag 21 februari 2014

Där igen

I galna skrikandet.
Vansinnes vrålen då man inte når fram på något annat vis...eller det kanske man gör?...
Kan inte tro att jag faktiskt gör det igen. 
Tar allt så himla hårt.
Gapar och står i.

Ja, va då då om han blir kuggad och får gå om läsåret?
Ja, va då då om han får kavla upp ärmarna och jobba med händerna hela sitt liv?
Det är inget som helst fel i det.
Fast om man bara tittar ut genom fönstret eller chattar med kompisarna...kommer man någonstans över huvudtaget då? Inte ens kavla upp ärmarna tycks ju lockande...

Tittar igen på det han borde göra när han försvunnit iväg till väntande kompisarna.
Skriva en sammanfattning på några kapitel ur "Skattkammarön"...igen!?
Den har de jobbat med sen i oktober när skolan började...
De fick läsa den som sommarläxa i fjor...
Vad är detta?

Nästa vecka har jag bokat in mig för kvartsamtal igen...det tar sin lilla tid då det är nio hela lärare som tänker olika. 
Men usch, jag skulle ju inte skriva mer om detta!

Hade tänkt skriva om hur jag fick honom med på yogan i morse.
Hur han lovade mig att vi ska göra några övningar i tio minuter varje dag.

Så hör jag honom säga att; det är ändå ingen mening med det. Jag är bara en liten lort...

Hur gör man för att få honom att tänka annorlunda?
Att även små lortar kan ändra sig.
Skulle vilja få honom att tänka mera Pippi Långstrumpskt...


6 kommentarer:

  1. Jag blir berörd av din text. Förstår din frustration. Och vad gör man som mamma. Jag börjar undra sådant redan nu eftersom jag har en liten kille som redan börjat tänka mycket.
    Du är en bra mamma och finns där för honom. Det är gott nog och med tiden ger det sig. Det är jag säker på.
    Styrkekram till dig fina! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carina!
      Det är just precis det...att de ju är alldeles egna individer.
      Att de liksom inte verkar fatta det man vill lära dem...
      Samtidigt är det ju vackert...ska bara hitta dit.
      Tar tacksamt emot styrkekramen!
      <3

      Radera
  2. Åh, ävenom jag kan känna din frustration så känner jag ju också att sonen kommer bli en jordnära och rejäl kille vad det lider. Hur skulle han inte -med en sån mamma?!!
    Kram och allt det där du behöver för att känna ro i hjärtat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina, jag hoppas av hela mitt hjärta att du har rätt.
      Vi ska "bara" ta oss igenom det här....
      Idag skrek han "jag skiter i skolan precis som skolan skiter i mig"...mitt i prick!
      <3

      Radera
  3. Åh vilken tuff match han får tidigt i livet. Precis som ni också får det. This too shall pass, vill jag säga och helt utan ironi. För i backspegeln får det mesta sina proportioenr även om jag har all förståelse för det tuffa ni har nu. du är en bra mamma. du är en stark person. du är en bra människa. Det kan inte bli fel! Kram

    SvaraRadera