lördag 20 juli 2013

Hemma bäst

Innan jag berättar om hur det var i Sverige vill jag gärna säga att det är skönt att vara hemma.
Även att åka iväg på mammografi med barnen på släp känns okej.
Att vänta på bussen i något som känns som väldigt länge. Att träffa på en kompis som är överrumplande glad att se mig, när jag står där och tänker att mina barn har förlorat sig i nintendo och nya telefonen. Funderar på om de möjligtvis har ställt in min gamla buss som alltid tagit mig till sjukhuset så troget så.. Får till- och - med sittplats på bussen. Njuter av att skaka fram genom ett fortfarande bilfullt Rom. Åker ingen på semester liksom? När vi dundrar förbi lägenheterna som vi ska besöka på söndag tänker jag att; det här blir bra. Även om det är alldeles för nära svärföräldrarna så blir det utmärkt
Vi kommer dit i tid. Får vänta lite också.
Efter fyrtiofem minuters ihoptryckande av mina bröst får jag veta att all is well. Det visste jag. Fattar inte riktigt varför jag måste göra detta. Ultraljud räcker och blir över. Fast jag lyder. Är duktig flicka.
Vad jag inte visste är att man inte kan trycka för hårt när man har bröstproteser. Det gillar jag. Inte heller har jag tänkt på hur himla unga killar det är som gör mammografin. Som tar på mig. Flyttar på mig. Vad kan detta göra för deras psyke? Deras inställning till bröst?
Ja, sådant tänker jag på när vi sen åker hem igen.
Jag och mina barn.

2 kommentarer:

  1. Vad glad jag blir över att allt är OK med dig :) Det där med killar och mammografi funderade jag också på när jag var till rtg..Tror att det blir förnuftiga killar av dem..

    SvaraRadera