Man tänker så bra...

när man städar. Dammtorkning kan blir till riktig meditation om man lämnar irritation för fel lagda saker och bråkande barn åt sidan.

Dammsugandet väcker gärna tankar som jag vet att jag delar med Bodil Malmsten.

Vi har samma sorts dammsugare...himla interessant bara det...en sån där utan påse. Den gör mig galen. Precis som Bodil. Känns som vi är väldig tjenis för det. Bodil och jag. Hon fattar inte heller vitsen med ett jäkl filter som måste rengöras titt som tätt. Som gör att man står där och andas in damm för fulla lungor...och sprider damm i hela köket eller badrummet eller var man nu väljer att göra det.

Struntar man i detta några gånger suger den bara det den vill. 

Tror inte att Bodil Malmsten har legobitar på sina golv. Om hon hade det skulle hon hålla med mig, det är jag säker på, att det är tokigt rent att dammsugarskrället slukar hela legobitar men inte brödsmulorna i mitt kök.

Ja, sådär funderar jag medan min uppsugningsmojäng väsnas för fullt. Tystlåten sa de att den skulle vara. Ha ha, jag kan ju inte ens höra min annars så ljudliga nioåring...eller det kanske inte är så fel???

Efter dammsugning kommer avtorkning. Alltid.

Då mina killar blivit stora så använder jag mig hej vilt av deras tjänster. 

Stora pojken torkar av handfat, spegel och duschkabin...möjligen blir det inte världens mest djupgående rengöring. Det struntar jag högaktningsfullt i. Jag får ju mera tid att tänka på. Som inte avbryts av att jag måste gå emellan två rytande lejonhanar.

Matlagning börjar de också att fixa alldeles själva.

Så jag småplockar lite till. Funderar lite till. Det är så jag kommer på lite om vad jag ska skriva härnäst...