onsdag 22 maj 2013

ja ja jag hänger läpp

eller lite i alla fall. Inser ju efter att ha luftat det hela med mannen att det inte finns någon lösning. Det bara går inte att åka i väg på yoga retreat i juli då barnen är hemma. De behöver ju fortfarande ha någon som håller lite koll på dom. Fixar mat och sånt...eller hjälper dom åtminstone.
Fast drömma kan jag ju. 
Hit ska de på min yoga skola. Vackert är det. 
Så jag sitter lite och suckar så där. Bara lite, för jag tycker ju om att vara med mina barn. 
Nåja, vad är väl ett yogaretreat i Toscana?
Kanske hörsammar universum mig på något vis.
Fast gör det inte det så blir det nog bra ändå.

8 kommentarer:

  1. Ja, här sitter vi med våra retreatvåndor ;)
    Kram bästa du!!

    SvaraRadera
  2. Hade bestämt mig för att åka på retreat jag med men insåg att jag kom hem samma dag som min största dotters konfirmation.... Nu letar jag efter ett nytt retreat:-). Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du hittar något som passar bra. Jag ska också leta lite annat.
      Kanske har snöat inne lite...Kram

      Radera
  3. Kram på dig och vilka gulliga små tassar här på bloggen, nu ska jag läsa tillbaka lite här inne hos dig :)

    Ha det gott!!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs så mycket du vill. Alltid lika kul när du hälsar på.
      Kram

      Radera
  4. Åhh Marika.. Allt har sin tid och det vill du inte höra ;) Jag är ute på andra sidan när mina kids inte behöver mig varje dag eller ens varje vecka men det har sina sidor..Jag åker bort i sommar, länge och flera gånger men det var också en vånda att ta det beslutet fast jag kan....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antar att det alltid kommer att vara så här.
      Man får helt enkelt packa ner den där våndan och åka i alla fall...eller nåt...
      Tack för dina ord!
      Kram

      Radera