berättar minstingen om att de talat om antipati i skolan.
Han berättar sällan så där spontant vad de gör.
Skolan och hemmet är verkligen två skilda världar för honom.
Men idag kom allt som ett rinnande vatten.
En pojke vann titeln "mest antipatisk".
Vi pratade lite om varför.
Hur den pojken kan känna sig för detta.
Sonen säger att antipati-geniet stod med öppen mun när alla i klassen räckte upp handen på frågan om vilka som tyckte att killen inte var sympatisk.
Ja, det skulle jag nog med ha gjort.
Sen pratar vi om tjejerna och varför ingen av dom utsetts som direkt antipatiska.
Känns som det är någon sort fixering vid killvärlden.
Kanske för att de syns och hörs mest...
I alla fall vet jag att en flicka velat byta klass på grund av att tjejklubben inte släppte in henne.
Alla killarna är smått förälskade i henne.
Därför visar min son sin charmtalang.
Grimasen som får henne att skratta;
Helt underbar tycker jag.
Och visst är han lite lik Banarne?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar