Jag har en väninna som jag bara träffar ibland. Vi blev vänner när hennes dotter och min store pojke gick i lekskolan tillsammans. Hon är en sån där människa som pratar med stenar om ingen annan finns tillgänglig. Alltid åker kaffe kokaren fram när man hälsar på hos henne. Och helt hundra har hon bakat något smaskigt till.
Nu har hon flyttat från vårt område. Hela familjen på fyra pers. har flyttat hem till mannens mamma. Att bo hos svärmor när man är femtio år med en sextonåring och en elvaåring... Ingen lätt grej. De var helt enkelt tvingade. I de dåliga, ekonomiska, tider vi lever fixade de inte att betala hyran längre. Det är bara mannen som jobbar.
Jag bara träffar henne så där. När hon har vägarna förbi. Dottern går kvar i en skola i vårt området.
Så kommer jag på att hon vill veta när vi har julbasar på Svenska kyrkan. Jag skickar henne ett mejl.
Vår basar är en viktig del i kvarlevandet av den här oasen för oss utlandsvenskar. Men jag tänker att det ju faktiskt inte är någon som direkt far illa om vi inte får in så mycket pengar. Det är lite en lyx. Bara för oss svenskar på vift.
Av alla de jag skickat mejlet till är den här kompisen den enda som kommer. Hon och hennes dotter dyker upp. De handlar lotter. Smakar på ärtsoppa och köper med sig gula ärtor och recept, som man inte hittar i Italien, och lussekatter som frivilliga har bakat. Lite smycken från loppishörnan slinker också ner i väskan. Hon så glad och entusiastisk att hon smittar av sig på mig där jag står lite surmulen i fyndhörnan. Det är meningen att jag ska övertyga folk att handla varor som av olika anledning har nedsatt pris. Jag som nog är raka motsatsen till vad en bra försäljare ska vara. Så köper hon lite servetter av mig och lite annat smått. Sen går det bättre. Inte super bra i min lilla hörna. Men jag får veta senare att vi aldrig sålt så bra som detta år. Yeah! Det måste jag komma ihåg att säga till min vän.
Innan hon och dottern går igen får jag lova att låta dem veta när Påsk basaren ska gå av stapeln.
Självklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar