söndag 25 november 2012

Vem tusan har sagt att allting ska vara lätt?

Kan bara inte låta bli att citera min far. När mor suckar och säger; "men... det är inte så lätt" om precis vad som helst. Då kommer den där klokheten. För så är det ju. Det var ingen som sa att något skulle vara lätt här i livet. Man får liksom inte det med sig när man föds. Finns ingen bruksanvisning.
Faktiskt är det ingen som utlovat guld och gröna skogar. Hur man än vänder och vrider på sig.
Trots detta låter det så himla enkelt. Folk bara går och gör om sina bröst (ja, nu är jag där igen...nedrans tjat-fia...) från stora till små från små till stora. Hej och hå! Så bara uppträder de helt plötsligt i åtsittande urringade kläder med stora leenden och ett; - ja, vaddådå! Så här har jag ändå alltid känt mig. Aldrig att de pratar om smärtorna, ångesten, sprutorna, såren, att man rör sig som en gammal gammal människa...
Lätt såg det också ut med alla fina nyblivna mammor som man såg gå och fika...innan man fick barn. De som satt där på fiket och läste en bok medan babyn nannade. Den där dytunga sömnlösheten som småbarnsåldern ger dig som förälder, syntes inte heller.  Man kunde inte heller ana att man knappt skulle hinna gå på toaletten eller duscha innan skrikallarmet var i gång igen. Inte heller sa någon om att man skulle gå runt som en sömngångar med boken i väskan och skruttet i vagnen som bara vaknade vid minsta stopp. Fast jag kan inte heller minnas att någon sa att det skulle vara enkelt.
Det låter väldigt enkelt  när katolska kyrkan pratar om den förhatliga provrörsbefruktningen. Som om man bara gick in i en affär och sa; - Goddag, kan man möjligtvis bli befruktad här? Och så blir man det.
Jag har provat den. Den som gick åt skogen två gånger. Tror faktiskt att jag gick igenom den riktiga skärselden där. Långt nere i en brinnande grop, från vilken jag aldrig kunde tänka mig att jag skulle komma upp ur, befann jag mig. Varje jäkla spruta jag skulle ta varje dag var en enda förlängning av plågan. Det var ingen "befruktningsaffär"...Det var en "bombardera med hormoner affär."Gissa om det känns snopet nu att det kanske är en anledning till att jag blev sjuk...
Inte heller tror jag att någon sagt att det skulle vara lätt till min kompis som, alldeles för ung och med ett krig runt henne, tvingats göra abort. Att hon fortfarande skulle tänka på det barnet som aldrig fick födas efter många år. Ändå viftar abort motståndarna sina flaggor och hoppar på tjejer som inte haft någon utväg.
Jo, visst finns de där de som låtsas att allt är okomplicerat och bra. Fast de är oftast de som inget vet.
Ingen kan tala om för en att det ska bli lätt. För allt är helt personligt. Hur man upplever saker och ting. Sen tror jag att man inte riktigt hör en jobbig berättelse...inte på riktigt....inte förrän man själv upplevt den.



Min kloke far

4 kommentarer:

  1. Så sant Marika. Fast jag tror nog att när man accepterar att det inte är lätt så blir det enklare.. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alldeles sant...och jag tror jag lärt mig det med åren.
      Kram

      Radera
  2. Klokt och sant. Tänker som Ulrika också att det finns en tacksamhet i att acceptera. Sådär som jag upplever att du gör. Kram fina!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det funkar ju att acceptera. Önskar att jag hade vetat de för många år sedan.
      Kram på dig

      Radera