I onsdags var jag hos plastikkirurgen för att prova proteser. Han hade med sig en rosa bh som man kan stoppa in silikon tuttarna i. Jag var på gott humör fast jag suttit och väntat länge. Innan dess hade jag varit hos bästa hårfrisörskan som fixade till mitt ostyrbara hår. Första besöket hos frissan sen i januari. Då fick jag en kort kort frisyr som bara varade några dagar. Sen föll allt. Det är fantastiskt hur snabbt det kan växa. Och inte ett hårstrå ramlar av. Som om håret fått en energikick av cellgiftet. Wow! Mannen vill också ha det. Fast jag vill inte det. B klipper inte mitt hår så kort den här gången. Fixar bara till det. Ger det en form.
Alltså är jag helnöjd när kirurgen äntligen dyker upp.
Han kör genast på för fullt och stoppar ner en ordentlig storlek i bh:n. Jag får prova den med t-shirt över. Så att man kan känna riktigt hur det känns. Så jag står där framför spegeln och känner mig heldum. Ser ut som ett försök att kopiera Pamela Anderson...eller nåt....Nej, tack! Lite mindre vill jag ha dom. Från platt till gigantiskt. Nix! Snälla kirurgen som jag antar är van att jobba med de där som vill ha ordentliga tuttar försöker övertyga mig om att jag visst kan kosta på mig de stora sakerna. Jag har ju breda höfter. Tack jag vet! Men jag och mina breda höfter och små tuttar har levt tillsammans i många år nu. Vi är liksom ett team. Som man inte bara kan spränga så där. På tre månader.
Suckande tar han fram en mindre storlek. Sen står vi en stund framför spegeln. Han, en liten grå man, som håller upp mina "fusk-bröst". Man ska ju känna in dom. Jag blir full i skratt. Hade det inte varit för allvaret i hans mycket professionella framtoning så hade jag nog lagt upp ett asgarv.
Jag bestämmer mig för den lite större storleken än den jag har...d v s...ingen alls. När jag klätt på mig förklarar han med en ritning hur han kommer att lägga in expansoren under min bröst muskel. Sen ska den fyllas efter hand som skinnet töjs ut. Därefter bestämmer vi den egentliga storleken. Det här är bara på ett ungefär. Han avslutar med att han nog lägger till två gram i alla fall...hmmm...
Jag sitter och tänker att; Herre gud! Tänk om jag inte kan göra min yoga med det här skumma grejerna på mig. Tänk om jag får såna där Barbiestela rakt utstående bröst. Hur kommer det då att gå med alla asanas som man gör med bröstet mot mattan???....
Fast jag vet ju att det inte är så. Jag vet ju att livet kommer att fortsätta som vanligt. Ingenting stannar för ett par bröst. Fast...det är väl klart att det kommer att kännas annorlunda. Allt är ju annorlunda.
Jag är ju med om de mest underliga resor man kan tänka sig i livet. Utan att köpa biljett.
Så spännande att läsa och förstå hur lite man förstår kring allt det här med bröstrekonstruktion. Jag tror det kommer att bli jättebra. Jag har stora bröst av naturen, något jag tyckt varit jobbigt i många sammanhang. ALdrig förstått de som vill förstora sina egna, har tänkt att små bröst är optimalt :) Nu har jag börjat tycka mer och mer om min kropp och tycker att alla former är fina, stora, små, smala, kompakta whatever!
SvaraRaderaTack Annika! Även då man bestämt sig står man där och tvekar...känner sig så liten.
RaderaLiten uppmuntra behöver man allt.
Vill bara önska dig lycka till för jag förstår hur stort detta är.
SvaraRaderaOch jag förstår även att du vill ha en mindre storlek på inplantaten. Jag har själv små bröst och skulle idag inte vilja ha dem större. När jag var yngre dock resonerade jag på ett annat vi. Nu ser jag enkelheten i dem. Att de aldrig är i vägen.
Det tar säket ett tag att vänja sig vid inplantaten men du växer in i dem när allt läkt. Ser fram emot att få följa hur allt går för dig. :)
Stor varm kram till dig!
Tack Carina, tänkte just på dig. Att jag inte lyckades svara på ditt inlägg om att koppla ner sig.
SvaraRaderaDet gör du i alla fall helt rätt i. Kram tillbaka