Tonårs-bestyr

Var i all världen tog den där tiden då man bara kunde gå in i en affär köpa ett par brallor som såg fina ut...i min smak...tog dom med hem till stora pojken och han sa, inte bara tack, utan han tog dom också gladeligen på sig???...
Nu går vi tillsammans. In och ut i affärer. Inget passar hans hip-hop smak. Bara pösigt och med kapuschong existerar i hans värld. Ja, jag tror till och med att kapuschong på jeansen hade suttit fint...bara de inte går högt upp i midjan. Så som mamma gillar att ha dom. Suck!
De är bara att inse att jag har en "nästan" tonåring nu. Mannen blir urilsken idag när vi kommer hem med det som ska föreställa vinterskor men egentligen är ett par höga gympa-dojjor...eller man kanske inte ens säger dojjor längre... Tror att möglet växt fram på mig under tiden. En och en halv timme tog det. Jag la ner hela min själ på att försöka övertyga stenstoden, som min son förvandlats till, om att ett annat par skor var bättre när det till exempel synda-flods regnar som det bara gör här i Italien.
 Tänker att jag bara ska vara glad att han inte längre lägger sig ner och skriker. Det skulle förresten se förfärligt illa ut. Han är ju alldeles för stor. Så han  bara står där som en staty. Jag får ett ultimatum; antingen får jag punga ut med pengarna eller så går han barfota. Visst är det så att det inte blir så fruktansvärt kallt här. Visst finns det förespråkare för "barefooting" året om. Men jag känner inte att det skulle uppskattas i skolan. Fast visst är jag frestad att lämna affären utan skor. Man blir bara härdad om man går barfota. Men jag sväljer stoltheten. Det handlar om ett par skor. Än så länge har jag råd...
Egentligen är inte detta så förbaskat viktigt heller. Det som oroar är att man inte ska få honom att förstå vissa viktiga saker. Som att märket inte är hela världen utan bara kostar mera. De är samma kineser som sitter och syr dom i underjordiska fabriker dygnet runt och med dålig lön. Man vill också försöka få honom att förstå att det inte alls är "coolt" att se likadan ut som alla andra. Att man inte alls blir en bättre människa för att man liknar en ökänd italiensk rappare som kan fler fula ord än jag någonsin kommer att lära mig. Fast jag antar att det är för tidigt för honom. Förmodar att han bara måste gå igenom denna kopierings-fas. Det är bara att bita ihop. Fast jag säger vad jag tycker. Det rör honom inte i ryggen.

Tur att man ibland då kan njuta lite tillsammans. Att man kan tycka det är lika kul som sonen att bli överraskad med en trum-utställning.  Till och med mest avundsjuka lillebror blir smittad. Detta fast han var så sur när han upptäckte vad "hemlisen" handlade om. Shit, att man glömde ta med trumpinnar!...var också sugen på att prova. Nästa gång gör jag det minsann!

Brorsan testar

"Let music change your life" kan vi skriva under på.

Olika typer av trummor ska testas...

Lillebror får instruktioner

Sådär ja!