måndag 22 oktober 2012

Samla på vackra människor

Jag är på väg in i porten när jag ser henne gå ut från min hårfrisörska...som just nu inte blir så rik på mig...och komma emot mig. Hon är så vacker i sitt gråa korta hår. Snyggt, enkelt målad. På sig har hon en enkel men samtidigt elegant kinesisk inspirerad jacka i mönstrat mörkgrönt, knäkort kjol och högklackade pumps. Då inser jag plötsligt att jag känner henne. Det är den otroligt varma människan som bor på våningen ovanför oss. Hon som alltid hälsar med ett stort leende fast jag vet att livet utsätter även henne för fula skämt. Hon som varit fotograf. Nu är hon mormor och farmor. Hennes son hade också problem i skolan. Han är en framgångsrik pilot idag. Det är sådant hon alltid tröstar mig med. I trappan... si så där. Denna kvinna är redan något av det vackraste i människoväg jag känner. Uppklädd för bröllop är hon vidunderligt vacker. Det säger jag till henne. Hon ger mig komplimanger tillbaka. Det behöver hon inte. Vi har ju en sorts tyst beundran för varandra. Och kanske behövde inte jag heller sprida blommor över henne. Men det kändes helt fantastiskt rätt.

Jag tänkte redan innan jag blev sjuk att jag bara vill ha det som är vackert i mitt liv. Det fula tänker jag utplåna. Fula tankar, fula presenter, fula kläder...Allt bara ut. In med det som är vackert. Inte hundraprocent fotomodells vackert. Nej, det som ger glädje menar jag. Det som fyller på med positiv energi. Nu är jag alltså inne på att samla på vackra människor också. De där sura och buttra som alltid klagar de kan dra dit pepparn växer. Jag orkar inte med dom längre. De skymmer min sikt. Stör min soliga dag.

En annan vacker människa har jag varit lite rädd för. Ingenting sa  han , där han satt bredvid mig och mitt skrålande och felspelande, innan det kom fram att han är proffsgitarrist. Så dyker han upp igen efter att ha blivit pappa till ett par tvillingar. Kommer in, med sin fyraåriga dotter, medan jag sitter och läser för de andra barnen . Frågar hur det är med mig. Pussar mig på kinden. Han vet fast han har varit i fullständig panik med huset fullt av för tidigt födda barn. Han vet och pussar mig på kinden. Vi har aldrig pratat om mitt elände. Men han har ju skymtat mig. Frågat de andra. Och på detta helt osvenska vis ger han mig en present som är helt enorm. Kanske vet han inte det själv. Men jag blir så himla glad.

Sen händer det där otroliga. En mamma i min stora pojkes klass närmar sig mig. Ber om ursäkt för att hon inte gjort det innan när jag stod där med turbaner och mössor. Hon ville inte klampa in och störa. Fixade det kanske inte heller... Jag har alltid trott att hon var en snobb som aldrig skulle sänka sig till min nivå. Aldrig någonsin väntade jag mig att hon skulle komma mig nära. Nu öppnar hon sig. Alla tvivel om barnen, skolan, fotbollsskolan...som Gudskelov mina barn inte är ett dugg intresserade av...allt haglar. Faktiskt tycker jag att hon är vacker. Mycket vacker. Hon kan erkänna att hon kanske haft fel. Under allt det här skymtar en mänsklighet som jag bara tycker är underbar. Jag kanske inte kan hjälpa henne. Hon kanske inte kan hjälpa mig. Men vi kan stå bredvid varandra. Och det är vackert!

5 kommentarer:

  1. Vilket fantastiskt och rörande inlägg. :)
    Jag har också börjat samla på vackra människor. När jag t ex sitter på spårvagnen etc kan jag titta på alla. Se skönheten som kanske inte alla fotomodellsfanatiker ser. Men även i situationer liknande de du beskriver. Alla har något vackert i sig även om vi inte ser det när vi stressar förbi med huvudet fullt av vårt egna brus.
    KRAM :)

    SvaraRadera
  2. Som du väver dina ord idag. Igen. Och jag nickar smått rörd åt att vi alltid kan stå bredvid varandra. Alltid. Kram du vackra!

    SvaraRadera
  3. Så fint Marika. Och du är också vacker! Jag samlade på udda människor när jag var ung, om man nu kan säga så. Men människor som helt enkelt var udda. Vackra människor låter ännu bättre. Tack för ditt inlägg!

    SvaraRadera
  4. Samla på vackra människor & möten. Vilken bra idé jag hänger på! Kram

    SvaraRadera
  5. Åååå Tack alla ni fina som har svarat mig idag.
    Blev rörd till tårar.
    Kan inte sluta förundras över att ni kan vara intresserad av mina tankar....fast jag vet att det är så.
    ❤❤❤

    SvaraRadera