söndag 7 oktober 2012

Saker som bara händer i Italien...tror jag...

Vi har bestämt att sonen behöver ett buss kort som gäller hela året. Vi åker massor av bussar från och till olika aktiviteter. Och sen nya tunnelbanenbiten sträcker sig hem till oss kan vi bara svischa ner i centrum så det knappt hinner ryka om oss. Jag kan hoppa in och vikariera för en kollega utan att behöva åka sightseeing i hela stan först samt oroa mig för om jag någonsin ska komma fram. Bara går ner under jorden och Vips! så är jag framme. Ha ha!
För att fixa kortet till honom måste vi fylla i en blankett och betala med bankkort eller pengar...fast inte mitt kort...det är fel kort...Så mannen hänger med. Allt går snabbt och lätt. Jag glömmer kolla kortet. Stoppar bara lugnt ner det i väskan. Ser inte att token i luckan skrivit Fabio istället för Livio förrän jag kommer hem. Mannen tycker att jag borde ha kollat. Det står faktiskt fel på kvittot han tog emot också...men nåja...Bestämmer mig för att åka dit morgonen efter igen. Det är ju bara en hållplats bort.
Jag har tur. Det är knasbollen i luckan. Faktiskt tycker jag lite synd om honom när han kör igång proceduren för att ändra namnet. En komplicerad grej. Under tiden ber han mig om ursäkt tre gånger. Jag sneglar på blanketten jag fyllt i. Nej, jag har inte skrivit fel. Tänkte att jag kanske skrivit broderns namn; Flavio och att detta på något vis blivit Fabio...men nej...det vore ju fel i alla fall. Glad är jag, hursomhelst, att inte jag plottrat ner fel namn. Blir lovad att de ska ringa mig om fem sex dagar då det korrigerade kortet ska vara klart. Under tiden kan pojken lugnt använda det med någon annans namn på.
Efter tio dagar har fortfarande ingen ringt. Mannen bara skrattar. Trodde du verkligen att de skulle det?...Ja, faktiskt. Dumma jag.
Så jag beger mig dit igen. En tjej i luckan denna gång. Hon lyssnar snällt när jag förklarar. Sen öppnar hon munnen; Varför skrev han Fabio?...
Jag vet inte, säger jag. I mitt huvud rusar det runt miljontals anledningar. Luck-killens son heter Fabio, han själv heter så, han har alltid gillat namnet Fabio och Livio tycker han är ett rent onödigt namn...På tv skojar två komiker om ett utstuderat homosexuellt par som heter Fabio &  Fabio...Kanske är det de här anledningarna. Kanske inte alls. Han var kanske bara förbannat trött.
Medan jag undrar varför tjejen vill veta denna detalj ringer hon ett samtal, dum-glor på datorn, suckar och sedan vänder hon sig till mig. De kan inget göra idag. Linjerna ligger nere. Kan jag komma tillbaka i eftermiddag?
Morgonen efter är jag tillbaka. Börjar bli riktig tjenis med den här stationen. Kan gå med förbundna ögon, tror jag.
Det är en ytterligare en annan tjej i luckan. De kan fortfarande inget göra. Men det gör ju inget tycker hon. Kortet fungerar ju ändå. Jo visst, ska bara övertyga en ilsken snart elvaåring att han ju faktiskt kan heta Fabio...Det är ju bara på kortet...eller? Hon upplyser mig om att de aldrig brukar ringa...hehe tänkte väl det att han var alldeles för snäll. Han som gjorde fel. Jag blir ombedd att "titta in" igen om tio dagar...kolla läget liksom. Vad vet jag...de har kanske rent av fixat till namnet då. Eller så heter han Giulio...
Samma eftermiddag går jag förbi en buss på vår gata...Hallådär!...Här ska inga bussar köra. Stackarn har kört fel. Bakom sig har han en lång rad klassiskt folkilskna romerska bilister som hindrar honom att backa. De tutar allt vad de kan. Lägger sig på tutorna. Till slut går några passagerare av och hjälper honom att dirigera trafiken så att han kan komma rätt igen.
Jag tänker att jag är glad att inte vara en busschaufför i den här stan.
Jag tänker att sådana saker hända bara här...eller...
Kanske har jag bott för länge här. Snart tjugo år. Man blir förmodligen hemma blind.
Rätt mig om jag har fel!

4 kommentarer:

  1. Kan inte låta bli att fnissa när jag läser hos dig idag. Tror det kan hända i många länder :) Kanske inte riktigt lika vanligt här hemma i Sverige...

    SvaraRadera
  2. Här är en till som fnissar, always look on the bright side of life känsla.. KRam

    SvaraRadera
  3. He he...fnissa bör man annars dör man. Kram på dig med

    SvaraRadera