Om att fira övergångsåldern...

I de stora svettningarnas tid tänker jag att jag borde slänga ut alla de där förbaskade medicinerna, som gör att jag känner mig så här, genom fönstret.
Bara ta dem och låta dem flyga över sura gubbens terrass. Inte landa där inte. Då kommer han upp till mig igen. Den gubben är inte god, minsann. Nej, de ska susa över och ner på trottoaren. Så att man kan trampa på dom där. Så att det sprakar. Platta som pannkakor.
Särskilt nu när luftfuktigheten är så hög känns det som att jag vill ha ett slut på det hela. Svetten har liksom ingen ända. Jag och luften är sammansvetsad till en enda klump. Jag kan duscha mig möglig. Det hjälper inte. Så fort jag kommer ur duschen är jag blöt...inte av vatten...av svett.
Vaknar på natten i svettbad. Blir blossande röd under ett möte. Inte för att jag har blyga tankar. Nej, det är fullständigt okontrollerbart.
Det kommer att lugna sig. Det sa en med-cancer-kompis.
Så jag tror på det. Äter min tamoxifen varje morgon. Låter mannen ge mig jävla decapeptyl- sprutan var fjärde vecka. Det ska bli bättre. Det ska bli bättre.
Slås helt plötsligt av en tanke; något har blivit bättre redan. Jag har ingen mens. Och med den har även humörsvängningarna försvunnit. Inga menskskydd behöver jag packa ner när jag ska resa någonstans. Behöver inte få panik för att "fina helgen" är mitt i värsta blödar tiden. JAG ÄR FRI!
Det finns de kulturer där man festar när en tjej får mens för första gången.
Det finns kulturer som inte har de här svettningarna i övergångsåldern.
Varför det?
Kanske är de positivare? Kanske borde man helt enkelt festa mera? Fira att nu, jäklar, nu är det över!!!
Känner inte att jag förlorar min kvinnlighet. Vill ändå inte ha fler barn. Nöjd är jag med mina två busar som är på väg att bli stora. Om jag får lust att vara vaken mera på natten så kan jag ju bara skaffa den där hundvalpen som hela familjen ändå vill ha.
Nej, finns verkligen ingen anledning att hänga läpp.

Bestämmer mig för att inte kasta mediciner. Förresten är jag alldeles för ekologisk för det. Slänga mediciner även om det handlar om en skitig trottoar är inte min grej. Och sen kan ju något stackars djur eller något litet barn få tag i eländet. Nej, jag tror jag fortsätter.
Ska göra en smarrig efterrätt till i kväll.
Nu börjar firandet.