fredag 7 oktober 2011

Livet

Konstigt vad livet svänger hela tiden.
Ena stunden är allt uppåt. Saker fixar sig. Ljuset syns i andra änden. Man känner liksom att man har kontroll.
Så händer något. En olycka. Ett tråkigt samtal. Eller som i det här fallet; ett bekräftande på något som man oroar sig för.
Jag gick till nya gynekologen för att liksom bli lugnad. Jag ville att han skulle säga att jag inbillade mig hårdheten i bröstet.
Så ser han två knutor med ultraljudet. Han försöker låta lugn. Men jag ser att han inte är det. Eller är det bara för att jag inte känner honom?
Helt plötsligt sitter jag där, vid hans skrivbord, med nummer till mammografi center och bröstspecialist och eventuellt biopsi...
DET HÄR ÄR INTE SANT!!!

Jag lovar att utreda...hur skulle jag våga annat...

Raka vägen hem med raska steg går jag. När dörren slår igen gråter jag lite...fast bara lite.

Det behöver inte vara något livsfarligt som för svenska väninnan jag träffar ibland.
Det kan vara som för Elba kompisen att det räcker med behandling.
Det kan vara körtlar som uppstår efter amning som hände en annan kompis.
Det behöver inte alls vara det värsta.

Chattar med amnings-kompisen. Hon ger mig styrka att ringa och beställa mammografi.
Först den 25 oktober är det möjligt. Ok!

Till dess; hålla mig lugn, andas djupt, försöka med meditation igen.

I morgon ska jag gå på en fotografisk utställning om "Kumba Mela" där  min yoga lärare ska prata.
Jag ska sjunga Kirtan och känna att jag lever. Just det!

Hade inte alls tänkt först att skriva här om detta.

Ni får ha överseende med mig. Jag behöver verkligen få ner mina ord.
 För rädd...jäkligt rädd, det är jag.

4 kommentarer:

  1. Självklart är du rädd! Så länge du inte vet så kan du måla fan på väggen och oroa dig som sjutton.Det är så vi gör, liksom förbereder oss på det värsta.
    Sunt av dig att tänka på andningen. Försök att släppa oron för den tjänar ingenting till du förlorar bara energi på att oroa dig och så gör oron dig nedstämd.

    Jag tänker på dig och hoppas att det löser sig till det bästa för dig.

    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Självklart är du rädd. Vem skulle inte vara det? Man måste få ventilera det man behöver. Vad det än är. Så tänker jag. Och skönt att du har annat att göra imorgon :) Skickar kraft och kramar och skönt att du ska göra mammografi. Och varför skulle det vara det värsta? Jag tänker att det är bra att du kollar upp det men tror att det är en godartat. Må gott!

    SvaraRadera
  3. Varm omtanke och famnen full av power till dej! Förstår din rädsla, förstår dina tankar och din oro. Ska yoga för dej! KRAMKRAM

    SvaraRadera
  4. hittade hit från bästa Annika. Jag sänder finfina energier och en skön varm kram, och hopp om att allt bara är en vanlig liten knuta. Kram

    SvaraRadera