måndag 21 mars 2011

Får en chock när jag ser att min Far sökt mig men att jag inte hört någon signal.
Det har redan gått en halvtimme när jag upptäcker det.
Hjärtat dunkar när jag slår hans nummer.
Kanske har det hänt som kommer att hända förr eller senare...fast jag vill senare...så sent som möjligt.

Han lugnar mig. Ett liknande meddelande från mig var orsaken till att han sökt mig. Inget har hänt. 
Allt är som vanligt.
Farmor kan inte äta men får en massa hälsodrycker och ibland dropp.

Jag ringer till sjukhuset men Farmors nummer resulterar "icke existerande". Två sekunders extra hjärtklappning får jag innan jag inser att jag slagit fel nummer. Provar igen. Farmor svarar.

Allt är som innan...fast hon har gått upp i vikt...tack vare hälsodryckerna. Hon väntar som vanligt på att få veta. Veta om hon ska få åka i väg till onkologen eller inte. Det har hon väntat på i två veckor nu. Förra helgen skickade de hem henne över natten. Denna helgen fick hon stanna kvar då de var tvungna att sätta in dropp igen.
Tiden och väntan blir lång. Det finns ingen TV på rummet. Den finns i gemensamma tv-salen. Men dit får de inte gå då kräk-sjukan fortfarande härjar vilt. Inte ens en promenad i korridoren. 
Det gör mig lite ont. Farmor som är så vaken och klok får sitta där i sin säng och läsa lite i tidningen. Inga besök får hon av samma anledning. Ingen, utom sjukhuspersonal, har fått komma in till Farmor och hennes rums kamrater på två veckor.
Jag är glad att hon fick komma hem förra helgen...fast pizzan inte kom henne till glädje...

Vi är tvungna att avbryta vårt samtal. Någon kommer in. Kanske får hon veta nu...

Mina tankar är hela tiden med henne.



1 kommentar:

  1. Såklart att du tänker på henne hela tiden. Och jag skickar en tanke till dig. Som kramar om dig!

    SvaraRadera